BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Ett brott
Justitierådet von Degerfelt firar sin 60-årsdag. Dagen innan har han haft besök av sin bror Hugo som kommit hem efter en längre utlandsvistelse. Han försöker övertala brodern att återvända utomlands eftersom han är morfinist, växelförfalskare och ockrare. Dagen efter läser von Degerfelt i tidningen att brodern hittats mördad i sin bostad. Filmen baseras på en teaterpjäs av Sigfrid Siwertz. Pjäsen skrevs 1933 och bygger fritt på en verklig händelse då en häradshövding mördades på Norr Mälarstrand i Stockholm.
| Originaltitel | Ett brott |
| Regissör | Anders Henrikson |
| Manus | Bengt Idestam-Almquist, Anders Henrikson, Carlo Keil-Möller, Sigfrid Siwertz |
| Genre | Kriminalare, 40-tal |
| Skådespelare | Edvin Adolphson, Karin Ekelund, Anders Henrikson, Gösta Cederlund, Håkan Westergren, Sigurd Wallén, Dagmar Ebbesen, Carl Barcklind, Ziri-Gun Erikson, Einar Axelsson, Ulla Sorbon, Åke Claesson, Hilda Borgström |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 112 |
| Filmnummer | 13168 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Välspelat släktdrama om dråp!
1932 dräptes en häradshövding och chef på Svenska Arbetsgivarföreningen i sin bostad tillsammans med ett hembiträde och en kokerska. Dråparen var troligen häradshövdingens son. Samma kväll sköt sonen sin hustru och sig själv. Orsaken var troligen drogmissbruk. Året efter skrev Sigfrid Siwertz en teaterpjäs baserad på dessa händelser. Pjäsen filmades 1940 och mottogs med översvallande lovord. Den anses som en av de bästa svenska filmerna från 1940-talet.
Ett känslokallt justitieråd skall fira sin 60-årsdag tillsammans med barn och svärdotter. Dagen före har han fått besök av sin bror, släktens svarta får, som återvänt från utlandet. Senare samma dag får brodern besök av någon som dräper honom. Mycket pekar på att dråparen är justitierådets ene son, släktens andra svarta får. Familjemiddagen börjar med att morgontidningarna anländer med uppgiften att brodern dräpts.
Filmen är skakande att se och spelas mycket väl av flera skickliga skådespelare, inte minst Edvin Adolphson som sonen, Karin Ekelund som dennes hustru och i viss mån Carl Barcklind som den kalle fadern. Scener från justitierådets bostad, broderns bostad och en polisstation. Passande musik. Dramatiken ligger mycket i de olyckliga relationerna inom släkten.
Betyg: 4-
Långt ifrån ett mästerverk och förmodligen lite för över-hypad även om den förmodligen är bättre än många andra svenska 40-talsfilmer. Det smärtade mig men vid en omtitt fick jag sänka den ett betygshack. Gösta Cederlund finkänsliga porträtt av en hyvens kommissarie tyckte jag var den stora behållningen. Lite väl rått men tänk om Anders Henrikson (äv. som regissör och skådespelare) hade hetat Hasse Ekman...hade femman varit klar då?
Oinspirerat skådespeleri och en personregi som inte alls fungerar. Gösta Cederlund tacklade den kanske relativt tacksamma polisrollen, men annars var det rena löjan alltihop. Ändå en tvåa för manusets klumpiga originalitet.
Lite för lättviktigt och uppsluppet för min del. Men säkert betydelsefull när den kom.
Ett riktigt pekoral från början till slut. Jösses!
Känns stundtals lite väl mycket som filmad teater där huvudkaraktärerna mestadels går in och ut ur olika rum, men grundintrigen är trots allt ganska spännande.
Inte ett mästerverk som vissa filmhistoriker velat göra gällande, men en hygglig film som är snäppet bättre än andra svenska dramer från samma tid.
Välskriven och välspelad. Den största behållningen är dock Dagmar Ebbesen som gör en lysande insats i sin lilla biroll som portvakt.
En sevärd film från krigsåren med en bra story. Flera goda skådespelarinsatser; ett extra plus för Gösta Cederlund som kommissarie Lilja.
Bra för att vara 40-talare.
