BETYG
4
av 5
4
av 5
Ett anständigt liv
Det har flutit mycket vatten under broarna sen vi för 10 år sedan fick möta Kenta och Stoffe i "Dom kallar oss mods", och väldigt dramatiska saker skulle visa sig ske under inspelningen av den här filmen.
| Originaltitel | Ett anständigt liv |
| Regissör | Stefan Jarl |
| Manus | Stefan Jarl |
| Genre | Dokumentär, 70-tal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3836 |
| Filmnummer | 3596 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En våldsamt mycket bättre dokumentär än "de kallar oss mods", det går knappt att jämföra. Djup misär förstås men även ett känslomässigt djup och inte det spektakel ettan var, delvis på grund av grabbarnas vetskap om att de blev filmade och spelande med kameran, denna ger en mer dokumentär känsla även om vissa saker är uppenbart apspel för kameran. Men herregud vad grabbarna blivit slitna på bara tio år och herregud vad filmen slår en på käften. Blytung.
Väldigt fascinerad av det murriga, sjaskiga Stockholm. Pretto-skyltarna med citat hade man kunnat skippa, musiken däremot!
Filmen blickar då och då tillbaks till första delen av Modstriologin (Dom kallar oss mods), så det är nog bra att kolla in den först. Här i tvåan är vi ett decennium senare relativt ettan men med samma huvudpersoner (Stoffe och Kenta). Vi är alltså i slutet av 70-talet och misären är större i gänget nu detta till stor del beroende på att Heroinet i betydande omfattning introducerats i Kenta och Stoffes bekantskapskrets under 70-talet. Många i gänget har dött av överdoser detta inkluderar även Stoffe.
Stefan Jarl har säkert skakat om många med den här brutala och mycket grafiska beskrivning av drogmissbruket i Stockholm city. En dokumentär som ibland omnämns som den bästa genom tiderna i Sverige.
Snäppet bättre än sin föregångare, så borde kanske ge den en åtta istället. Men, står fast vid betyget sju som jag tänkte från början. Ännu mer gripande än föregångaren, om än inte lika uppseendeväckande. 7/10
Ruggigt mörk. De medverkande agerar naturligt fast de vet att de är filmade. Vissa delar är förberedda, tex när de ringer varann och samtalet filmas på var sitt håll. Men idén med dokumentären, vilket innehåll förväntar man sig 10 år senare? Hur påverkas man att vara huvudperson i en dokumentärfilm. Stockholmsnatt påverkade Paolo Roberto till det bättre. De två huvudpersonerna hade ju slutat träffas, men nu återsågs de till synes för filmens skull, varför det egentligen. Mötet slutade ju dåligt, kan det ha påverkat vad som hände sen - som det ser ut i filmen kan man ledas till att spekulera om det. Men den har en genomgående mörk känsla hur som helst.
En av de bästa dokumentärerna någonsin och definitivt den bästa delen i trilogin! Väldigt mörk skildring av misär! Denna borde visas i skolorna!
Stefan Jarls trilogi är verkligen fantastiska tids-, samhälls- och livsskildringar, och "Ett Anständigt Liv" är ett gripande och omskakande knytnävslag rakt i magen. Brutalt!
Det går inte mäta med ord hur pass viktig denna del av den svenska filmhistorien är. Regisserat eller ej så attackerar svärtan åskådaren med slag efter slag.
Om än aningen regisserad så bryter Jarls andra del i mods-trilogin ny mark. Den avslappnade misär som skildrades i första filmen har här bytts ut till ren och skär ångest då verkligheten kommit ikapp Kenta och Stoffe. Det är förskräckligt och hjärtskärande. Knarkets hårda grepp är svårt att ta sig ur. Samhällskritiken blir mördande både direkt och indirekt. Ett landmärke inom svensk film.
Brutal. Första filmen var ju absolut ingenting i jämförelse. Total misär och ångesten hittade en helt ny nivå här, vissa scener är galna faktiskt. Tyvärr är väl det här inte riktigt mig typ av film, annars hade det garanterat fått högre betyg.
