BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Eros Plus Massacre
Biografi över anarkisten Sakae Ôsugi, som dödades av militären 1923. Berättar om hans relation till tre kvinnor, vilket vävs samman med två studenter som utforskar hans politiska idéer.
| Originaltitel | Erosu purasu Gyakusatsu |
| Regissör | Yoshishige Yoshida |
| Manus | Masahiro Yamada, Yoshishige Yoshida |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Mariko Okada, Toshiyuki Hosokawa, Yûko Kusunoki, Kazuko Ineno, Daijiro Harada, Taeko Shinbashi, Ejko Sokutai, Etsushi Takahashi, Masako Yagi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 60 |
| Filmnummer | 49438 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det är, med tanke på längden, lite lustigt att det här är Yoshidas kanske mest balanserade och jämna film. Till stor del beror det på hur skickligt då- och nutid avlöser och kommenterar varandra, vilket öppnar upp för en väldigt rik och komplex skildring av historia, sex och politik. Annars är det som vanligt med Yoshida, d.v.s. fantastiskt iscensatt och underbart teatralt. Scenerna som utspelar sig 1969 är briljanta.
Lalalala... Nu har jag funderat lite på vad jag tyckte om denna, vilket inte innebar så mycket kritiskt granskande såsom det innebar bortträngning av de delar som jag tyckte var lite svagare (dvs. tråkigare fast det får jag inte skriva för då gör jag bort mig). Medan anti-melodramerna ofta var lite väl högtravande tycker jag dock den här är mycket mer lössläppt och Yoshida lyckas tappert fånga in väldigt många ämnen och göra en riktigt kompakt grej av det, där sex, politik, film och historia verkligen blir en och detsamma.
Riktigt snygg men den sa mig ingenting. Den var sååå tråkig och hade ett sååå överdrivet skådespel. Den kändes väldigt pretentiös. Det är synd för fotot är verkligen snyggt men när jag såg den nicka jag till hela tiden.
det är något väldigt arrogant med att dra ut på en film på det här viset, och teaterskådespeleriet pallar jag inte riktigt . . . men visst, den har sina stunder
det finns så mycket att gilla. en urtjusigt arrangerad intervjuscen, pust och stönanden, rockmusikvideotendenserna, coola människor i vackra kompositioner, och den allmänt drömassociativa stämningen. !
Njae, jag må ha sett för mkt jap-nya-vågen i min dag men tyckte inte att E+M hade något nytt att tillföra precis. Triangeldramat maler på i långa stunder utan att det händer någonting intressant. Filmen hade med fördel kortats ner till 2 timmar. Saknade även karaktärsetablering i början av filmer. Värt att nämna är dock bildkompositionerna som är väldigt läckra och förhållandevis ojapanska.
Varianten på 202 minuter är originalklippningen tror jag. De har klippt ner den litegrann efter det.
det var en fantastisk bioupplevelse trots den iskalla salongen, men jag måste fråga: filmen skulle ju vara 202 minuter, men den var ju slut på tre timmar. missade jag något?
Positiv överraskning av en regissör jag varken sett eller knappt känt till sen innan. Stilsäkra originella kompositioner och ett bra flöde. Vissa delar av publiken tycktes dock efterblivna och förde oväsen innan de lämnade salongen odiskret. Jag vill inte försöka kronologisera den.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
