BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Eraserhead
Filmen, som är en blandning av fantasi och verklighet, handlar om fabriksarbetaren Henry Spencer och hans mardrömmar.
| Originaltitel | Eraserhead |
| Regissör | David Lynch |
| Manus | David Lynch |
| Genre | Drama, Science Fiction, Fantasy, 70-tal |
| Skådespelare | Jack Nance, Charlotte Stewart, Allen Joseph, Jeanne Bates, Laurel Near, Darwin Joston, Judith Roberts |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3864 |
| Filmnummer | 3192 |
Recensioner
Eraserhead är enligt min mening en av de bästa filmerna som någonsin gjorts. David Lynchs första långfilm är helt klart hans allra bästa, med Blue Velvet på andra plats.
Jag älskar den för ... Läs mer »
David Lynch. Lynch-stämning. Galen. Geni. Konstnär.
Det finns mycket att säga om denna egendomliga men fantastiska regissör som under 30 år visat publiken mardrömmar, galenskap och kärlek het s... Läs mer »
Kommentarer
I fantasy, övernaturlig skräck och science fiction bryter författare också mot våra förväntningar på verkligheten, men de ersätter dem med nya förväntningar baserade i regler som introduceras i och med att handlingen fortskrider in i det okända. Surrealism brukar inte göra detta, tvärtom så bryts förväntningar för sakens egen skull, och konstant, så det tenderar inte skapas någon mening. Bortsett, förstås, från den som en villig publik hallucinerar fram genom självsuggestion.
Stort tack till Filmstaden som visade detta mästerverk på den stora duken i september 2022. Lynchs debutfilm, och den är klart imponerande. Den är intensiv och har fenomenala effekter om man ser till när filmen är ifrån och dess budget. Man känner igen mycket från Lynchs senare verk som Twin Peaks, Blue Velvet, m.m. och Jack Nance passar perfekt i huvudrollen. En hel del härlig humor som bara bidrar till den otäcka stämningen. Filmen är inte för alla, men jag kan förstå varför någon som Stanley Kubrick hyllade den som en av sina favoritfilmer. Handlingen är inte direkt enkel att hänga med i, men man kan sitta i timmar efteråt och läsa olika teorier om vad saker och ting ska symbolisera.
David Lynch verkar ha tagit inspiration från tyska expressionistiska stumfilmer i bildspråket. Det är twistat, intensivt, svettigt och mardrömslikt.
Föll mig inte i smaken. Svag tvåa. Förklarligt att den legat i min ska se lista i 15 år utan att jag haft lust att se den trots att jag gillar Lynch.
Kan kanske intressera vissa cineaster och filmstudenter...
Lynch är inte riktigt min grej, särskilt inte när han gör sådant här. Men jag kan väl ändå se vad det är folk uppskattar med det här. Den har en snygg och säregen visuell stil och en speciell stämning. Det finns också några sekvenser som jag gillar lite grann. Men på det stora hela känns det bara meningslöst, och det blir lite småtrist, även om jag aldrig tappar intresset totalt. Det finns väl värre surrealistdynga där ute trots allt
Mer konstprojekt än film vilket inte är ett bra betyg. Idag så är filmen seg och inte alls särskilt mardrömslik dessvärre.
Jag vet inte vad som är läskigast i den här, mutant "bäbisen" eller det faktum att Jack Nance aldrig blinkar med ögonen.
sicken jävla dret.
För extrem konstig för min smak. Bisarr, sjuk, och jag blir i vissa scener faktisk äcklad. Bra foto och användning av ljus och skuggor men hela filmen är för skruvad för att jag ska kunna uppskatta den.
