BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Equus - hästen
En psykiater, Martin Dysart, utreder ett fall där sex hästar fått sina ögon förblindade med ett vasst föremål. När Dysart börjar gräva fram den otäcka sanningen visar det sig att en sjuttonårig pojke utfört dåden.
| Originaltitel | Equus |
| Regissör | Sidney Lumet |
| Manus | Peter Shaffer |
| Genre | Drama, Skräck, Mysterium, 70-tal |
| Skådespelare | Richard Burton, Peter Firth, Colin Blakely, Joan Plowright, Harry Andrews, Eileen Atkins, Jenny Agutter, Kate Reid, John Wyman |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 182 |
| Filmnummer | 14261 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
En hyfsat bra filmatisering av Sidney Lumet som lyckas att skapa viss spänning i historien. Tyvärr finns det en del transportsträckor på vägen, som drar ner helhetsintrycket för mig.
Omtitt och höjning med ett steg. Vansinnigt stark film. Välspelad, härligt teatralisk och extremt mörk. Lite väl mycket naket, dock. Femman är inte långt borta.
Det som sänker filmen är de element som gör att filmen känns alltför baserad utav en teaterpjäs. Annars är det en riktig skarp film och innehåller en av de mest "jobbigaste" djurplågeri-scener jag sett (slår dock inte Satantango). Ibland kändes det som att Sydney Lumet ville göra en Bergman-film.
Fantastiskt.
En av mina favoritpjäser, Lumet gör den definitivt rättvisa
burtons dragning åt det dionysiska är jävligt fin, kan inte erinra mig att jag sett något sånt på film förut.
wow
har även läst teatermanuset, tycker dom har överfört manuset bra till film, fast skulle ha varit lite häftigt om dom vågat göra en mer "teatralisk miljö" - dvs ungefär som dogville, eller något liknande för att öka koncentrationen på de mystiska, religiösa och ytters symboliska värdena i filmen, när jag såg den första gången uppfattade jag inte riktigt de subtila och oerhört känsliga ämnena som detta drama vidrör, eftersom fotot och scenografin så att säga' knappast lyfte upp dem, utan mer stal uppmärksamheten i dess tråkighet, fast trots detta är scenerna med hästen och pojken som omfamnas oslagbara. det är också synd att burton hetsar lite mycket under sina monologer, trots hans underbara röst - och filmen skulle också ha kunnat vara lite längre tycker jag.
