BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
En spricka i kristallen
Suss växer upp i en familj där framgång, makt och sammanhållning är en självklarhet. Uppmärksamheten kretsar kring den dyrkade pappan och Suss präglas av sin känslokalla mammas oförmåga att se och älska Suss för den hon egentligen är. Suss behov av bekräftelse växer sig oöverstigligt. Hon drömmer om att bli journalist, men hon får vare sig ihop studier eller arbete, vilket spär på föräldrarnas besvikelse än mer.
| Originaltitel | En spricka i kristallen |
| Regissör | Harald Hamrell |
| Manus | Charlotte Lesche |
| Genre | Drama, 2000-tal |
| Skådespelare | Peter Andersson, Källa Bie, Lars Amble, Christina Stenius, Jessica Zandén, Björn Bengtsson, Hanna Alström, Andreas Chenardière, Alexander Stocks, Alice Havrell Nilsson, Erik Lockington |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 199 |
| Filmnummer | 57502 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Starkt svenskt drama med mycket mörka undertoner. Överlag bra skådisar och riktigt välskrivet. Hade kanske vunnit på att utveckla deras barndom ytterligare.
Fantastiskt bra film med jättebra skådespelarinsatser, jag gillar särskilt Jessica Zandén. Klart sevärd!
känns platt i jämförelse med boken...
Håller dessvärre med bullitt, typisk svensk pekoral, var finns överraskningarna? Tvåan är svag..
En helt underbar film.. Mycket intressant, gripande och tänkvärd. Bra skådespelarinsatser. Måste ses.
Helt ok. Några saker var bra, andra mindre bara,,,
bra skådisar, bra manus med bra tanke, men lite väl extrem och lite väl lång och lite väl mycket fram och tillbaka.
Bra skådespeleri och intressant att blicka in i en familj som många kanske avundats. Jag tror det verkligen kan ligga mycket sanning i filmens budskap. Filmen kändes inte heller lika utelämnande och pinsam som boken eftersom nu såg jag skådespelare som berättade historien.
Trist rakt-på-sak-manus utan någon tid till eftertanke eller förklaringar. Det enda som riktigt intresserar mig att det handlar om Gyllenhammar (Peter Andersson tar över hans manér på ett övertygande sätt). Jag känner mig lika skamsen som när jag läser Svensk Damtidning.
