BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
En sång från hjärtat
Den världsberömda musikern och sångaren Thomas bor i Los Angeles där han lever och andas sin musik. Men när han återvänder hem till Danmark för att spela in en nya skiva tillsammans med sin evigt trogna producent Molly, kräver hans vuxna dotter Julie att han måste träffa sin sonson, den 11-åriga Noah, som han aldrig har sett.

Originaltitel | En du elsker |
Alternativ titel | Someone You Love |
Regissör | Pernille Fischer Christensen |
Manus | Kim Fupz Aakeson, Pernille Fischer Christensen |
Genre | Drama, 2010-tal |
Skådespelare | Mikael Persbrandt, Trine Dyrholm, Birgitte Hjort Sørensen, Sofus Rønnov, Eve Best, Lourdes Faberes |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 142 |
Filmnummer | 108889 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Att Persis satsar på drama är väl reko". Men detta var en rejäl sörja med mellandrama/& känslor av ånger och regrets. Även ett + till att Micke försöker väsa ur sig själslig musik.2+
Kolossalt patetiskt dravel och betygsettan är inte långt borta. Betyg svag 2;a, dvs 2-
Kunde inte låta bli att fundera under filmens gång om man medvetet plagierade Leonard Cohen, det blockerade lite. Men annars en långsam berättelse med många känslor, som Persbrandt känns som klippt och skuren för. Trine Dyrholm och Birgitte Hjort Sørensen tillhör några av de bra danska skådespelare som finns, och här var inget undantag.
Lite bättre skådespel så hade denna kunnat vara helt ok. Dock gör Persbrandt filmen riktigt dålig. Han agerar utan någon som helst känsla, han serverar sina repliker. Ändå borde ju detta manus ligga honom väldigt nära och inte ha svårt att relatera till men återigen saknas det hjärta från hans agerande. Jag förstår verkligen inte att han är så hyllad....
Lite väl skräddarsytt för Persbrandt. Men istället för särskilt gripande blir filmen småtråkig. Och Pers låter mest som en c-upplaga av Leonard Cohen.
Kunde aldrig anat att det fanns en Leonard Cohen inneboende i Persbrandt.
Jag skulle inte vilja säga att filmen är grå, för det skulle kännas positivt. Hellre väljer jag ordet färglös. Men Trine är grym (som vanligt). Om det dessutom är hon som sjunger på riktigt så är hon än grymmare. (5+/15)
Pernille Fischer Christensen inledde så lovande med En Såpa, men därefter har hon inte övertygat alls. Denna förutsägbara historia lämnar en tämligen oberörd. Några enstaka lyckade scener räddar den från haveri.
Stark tvåa. Hyfsat sevärd rulle. Titellåten påminner lite om Leonard Cohen.
Trög, tråkig, många helt meningslösa scener och inte alls gripande som den kunde ha varit. Dock älskar jag musiken, Persbrandt är ju grym!