BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
En man som heter Ove
59-årige Ove är kvarterets vresige ordningsman som flera år tidigare avsattes som ordförande i bostadsrättsföreningen, men det ger han blanka fan i och ser med järnhand över kvarteret. När höggravida Parvaneh med familj flyttar in i radhuset mittemot och backar in i Oves brevlåda blir det upptakten till en komisk och hjärtevärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och kärlek så stark att döden ser ut som den enda utvägen. Ove är en man som vet att rätt ska vara rätt, att man ska hjälpa sin medmänniska och som med stor träffsäkerhet betraktar sin samtid.
| Originaltitel | En man som heter Ove |
| Alternativ titel | A Man Called Ove |
| Regissör | Hannes Holm |
| Manus | Hannes Holm |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Rolf Lassgård, Bahar Pars, Filip Berg, Ida Engvoll, Tobias Almborg, Klas Wiljergård, Chatarina Larsson, Börje Lundberg, Stefan Gödicke, Johan Widerberg, Anna-Lena Bergelin, Nelly Jamarani, Zozan Akgün, Viktor Baagøe, Simon Edenroth, Poyan Karimi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3241 |
| Filmnummer | 116803 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Utan tvekan en av svensk films bästa filmer någonsin. Totalt underbar rakt igenom, sorglig, rolig, historiskt! Lassgård äger varje scen!
Idiotisk och förutsägbar propaganda- och uppfostringsfilm, några få roliga scener. Man anar dock att boken har kvaliteter som inte kommer fram här. Filmen är som trovärdigast i den nattsvarta sorgen efter frun och i delar av tillbakablickarna men det har inte kunnat översättas från bok till duk. Några riktigt rejält otrovärdiga scener stjälper också lasset.
Den är tillrättalagd och lite krystad, men har också en hel del roliga scener som förgyller. Som film är det helt ok, men värdet i filmen tycker jag är hur den lyckas väcka både frågor, förundran och längtan kring sorg och att förlora den man har nära, och hur varje människa har sin historia.
Den är tillrättalagd och lite krystad, men har också en hel del roliga scener som förgyller. Som film är det helt ok, men värdet i filmen tycker jag är hur den lyckas väcka både frågor, förundran och längtan kring sorg och att förlora den man har nära, och hur varje människa har sin historia.
Mellanmjölk som svenska dramakomedier dessvärre oftast är.
jaha, jag hade visst sett hela innan, det här är verkligen Rolfs film även om de flesta är bra i sina roller. Svag fyra.
Sämsta skiten jag sett på länge. Förvisso rätt förväntat, det var ju en svensk film.
Jag fick några roliga skratt. Och nog var det kul att man kände igen vissa platser som de hade spelat in filmen på.
Nog är det så att jag, när jag ser filmen, automatiskt fyller i de luckor som saknas. Så är det alltid när man läser boken först. Ändå en bra filmatisering.
Klyschig och svensk. Några småroliga scener, men det är ganska glest mellan dem. Hur denna mellanmjölksfilm fick inte bara en, utan TVÅ Oscarsnomineringar, är ett mysterium.
