Recensioner
Om man kan ge en film en femma i betyg enbart grundad på dess effekter, överdrivna våld eller coola ögonblick så borde Jean-Pierre Jeunets \"En långvarig förlovning\" direkt få samma betyg bar... Läs mer »
Jag tror att Jean-Pierre Jeunet är väldigt förtjust i det här med metabegrepp. Att placera Audrey Tautou i huvudrollen i En Långvarig Förlovning är ett genidrag eftersom det får de flesta ... Läs mer »
Kommentarer
En väldigt genomarbetad film på det tekniska och visuella planet, men mest till ingen nytta vill jag påstå. Gillar man den här vimsiga stilen mer än vad jag gör så kan man säkert rida på den vågen ända in i mål, men jag känner aldrig att jag får någon anledning att bry mig om någonting som händer här. Det är rörigt berättat med väldigt många karaktärer, och då hinner de heller aldrig få någon personlighet. Inte ens Tautous huvudperson blir mycket mer än ett verktyg för att föra handlingen framåt, och den kärlekshistoria som ska driva hela spektaklet är otroligt blek. Det finns trådar här och var som skulle kunna ha potential, men allt som oftast har man flimrat vidare till något annat innan något intressant har hunnit framträda. Jag behövde dock ge Amelie två chanser för att uppskatta den, och kanske är det något med Jeunets säregna kynne som gör att man måste vara på rätt humör, men den här har jag svårt att tro att jag kommer ge mig på igen
Fina miljöer, fantastiskt foto, utdragen och ganska ointressant historia.
M J-P Jeunets regi är mäktig. Fotot och bildberättandet är världsklass. Spelplatserna är förutom den skimrande franska landsbygden, Paris och slagfältet Somme. Svagaste punkt är handlingen. Den känns stundtals tröttande men som sagt foto, regi och detaljrikedomen lyfter det hela till film magi. Tappa aldrig hoppet!
Snygg, pampig och med en detaljrikedom (rentav absurdisk) som verkligen utmärker Jeunet. Kanske lite för rörig för sitt eget bästa och jag blev verkligen inte så hänförd som jag blev med Amelie.
Att se en film av regissören Jean-Pierre Jeunet är alltid en upplevelse för sinnena. Det kan ta en stund innan man kommer in i rätt sinnesstämning men när det väl sker så är det alltid bra. När man sedan stoppar in den helt bedårande Audrey Tautou i berättelsen så kan man vara trygg. Kul också med en fransktalande Jodie Foster i en av rollerna. 4-
För att citera 10cc: Art for art's sake, money for God's sake!
Gnistrande visuellt och i varje fall stundtals en riktigt gripande film. Mer mörk och svårsmält än 'Amelie', men gjord efter samma visuella formel (hisnande kameraåkningar, udda vinklar, abrupta klipp). Liksom i 'Amelie' möter man här också ett persongalleri som inte står långt efter figurerna i Terry Gilliams filmer. Vad man möjligen kan invända mot är att man 90 minuter in i filmen är rätt mätt på det visuella fyrverkeriet, det blir nästan 'over-kill'. Men det förtar inte att det är en strålande liten film med ett av de mest hoppingivande filmsluten på länge.
Delvis imponerande gjort, så det är ingen direkt dålig film men för mig blev det mest tjatigt och rörigt och jag kände aldrig någon direkt kontakt med någon av karaktärerna vilket gjorde det hela rätt tråkigt, det är väl inte min typ av film antagligen.
Mustigt persongalleri men plottrig historia där allt för många trådar ska vävas samman
Jeunets säregna bildspråk skördar framgång här. Berättelsen börjar lite trevande och det tar ett tag innan jag trivs med karaktärerna och storyn men sedan fastnar jag rejält. En mustig och varm, lätt humoristisk film som mitt i allt elände förmedlar en känsla av hopp i svåra stunder. Audrey Tautou är förstås en stor tillgång för denna film. Betyget landar på en svag 4;a, dvs 4-