BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
En kvinnas doft
Den unge studenten Charlie skall som extrajobb ta hand om den egensinnige, pensionerade och blinde överstelöjtnanten Frank Slade en helg i dennes hem. Slade har dock sina egna planer - han tar Charlie med till närmaste flygplats för att åka till New York. Slade har bestämt sig för att verkligen leva ut.
| Originaltitel | Scent of a Woman |
| Regissör | Martin Brest |
| Manus | Bo Goldman |
| Genre | Drama, 90-tal |
| Skådespelare | Al Pacino, Chris O'Donnell, James Rebhorn, Gabrielle Anwar, Philip Seymour Hoffman, Richard Venture, Bradley Whitford, Rochelle Oliver, Margaret Eginton, Tom Riis Farrell, Nicholas Sadler, Todd Louiso, Matt Smith (II), Gene Canfield, Frances Conroy |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 28634 |
| Filmnummer | 9 |
Recensioner
Charlie, en ung student som tar som extrajobb att sköta om Frank, en pensionerad överlöjtnant som dessutom är blind. Det första Frank gör är att ta med Charlie till den närmaste flygplatsen oc... Läs mer »
Kommentarer
Ganska intetsägande, vilket förklarar hur jag kunnat gå så länge utan att se den. Märklig titel också.
"Bra" 90-talskänsla i denna och egentligen mycket som man, teoretiskt, kan klaga och störa sig på (slutet liksom...) men man väljer att inte bry sig.
Både och. Pacino är bra, det är vackert och sådär, men. Ja. Stark trea.
En klassiker som tillhör mina favoriter bland filmer...
En given Oscar till Al Pacino. Det här är hans show. Även om O'Donnell försöker. Visst, klichéerna radar upp sig, det är ändå en rasande rolig film med briljant dialog. Du ska ha sett den. Solklar 4'a.
Efter omtitt är jag beredd att utnämna denna till en av dom bästa filmerna någonsin. Slutpläderingen i skolan är ren gåshud.
En väldigt konstruerad historia och en välbekant formel, men det är också en formel som jag ofta gillar. Pacino en skådis som jag brukar gå lite fram och tillbaka i min syn på. han är kapabel till att vara en skådespelare i absolut toppklass, men ibland är han bara lite för mycket Pacino. Den här gången visar han upp båda sidorna, till en början känns han krystad när han ska gapa ur sig alla sina repliker, men under filmens gång lyckas han på ett nästan omärkbart sätt gör sin karaktär alltmer mänsklig, och då blir det även lättare att roas av hans excentriska drag. Kul dessutom att Philip Seymour Hoffman briljerar i vad som väl är hans första någorlunda stora roll. Det moraliska dilemmat är lite intressant också, det är lite annorlunda i sin utformning då det egentligen handlar mer om att man inte vill vara på någon av parternas sida än om ett stort moraliskt statement. Filmens tvådelade natur gör annars att den långa speltiden känns motiverad, en kortare film hade ofrånkomligen betytt att en av historierna hade lämnats underutvecklad. En ganska stark trea
Jag är ohjälpligt förtjust i filmer som parar ihop omaka personligheter. I vanliga fall är jag inte så förtjust i Al Pacino, men här gör jag ett undantag, jobbig javisst, men vem är mest skurkaktig han eller rektorn? Roligt också att se en ung slyngelaktig Philip Seymour Hoffman. En film som spelar på känslor och den här spelade på mina.
Al Pacino vann en Oscar för sin prestation som den blinde översten Frank Slade. Det tycker jag var välförtjänt. Dramat i sig är inte ett dugg nydanande eller fabulöst men Pacino gör ändå det här till något mycket bra och eget. En 90-tals klassiker som är synnerligen sevärd.
Det här är väl ingen av mina favoritfilmer direkt men jag tycker ändå den är väldigt bra, främst tack vare skådespelarna. Hade man valt sämre skådespelare hade jag gett filmen ett mycket lägre betyg.
