BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
En gift kvinna
Den gifta Charlotte förälskar sig i skådespelaren Robert. När hon blir gravid ställs hon inför ett val; sitt gamla liv med sin make eller ett nytt liv med Robert.
| Originaltitel | Une femme mariée |
| Alternativ titel | A Married Woman |
| Regissör | Jean-Luc Godard |
| Manus | Jean-Luc Godard |
| Genre | 60-tal, Drama |
| Skådespelare | Macha Méril, Bernard Noël, Philippe Leroy, Christophe Bourseiller, Roger Leenhardt, Margaret Le Van, Véronique Duval, Rita Maiden |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 108 |
| Filmnummer | 5106 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Börjar riktigt jäkla bra, men sedan börjar transportsträckorna bre ut sig alltmer. Svår att betygsätta, men i slutändan rundar jag av nedåt. Här finns jättemycket fina bitar, men helheten blir bara för trögflytande. Jättefint foto, bra musik, men manuset hade behövt lite mer arbete för att få bort skavankerna.
Fint foto och vissa scener är utsökta, men det finns också delar som är rätt tröttsamma. Som helhet bra, men Godard kan bättre än såhär.
Välgjord och delvis intressant men också väldigt problematisk. Godard gillar att diskutera kapitalismens kroppsfixering men gör sig skyldig till precis samma sak själv. Oavsett hur man väljer att analysera bilderna av Méril är det ett faktum att hennes kropp fragmentiseras och visas upp som en slags ägodel som hennes män tillfälligt får använda, Dessutom är Godards återkommande könsstereotyper oerhört tröttsamma. Som vanligt får kvinnan representera lättsinne, naivitet, okunskap och i förlängningen kapitalismen själv medan en äldre professorsman talar om livets djupare mening. Referenserna till kulturens och historiens klassiker (Moliere, Hitchcock, förintelsen, Cocteau etc.) tillför mycket litet och känns slentrianmässiga av namedropparen bakom kameran. Godard tar också sig själv på vansinnigt stort allvar i den här filmen som knappt innehåller en gnutta humor. Så trots att delar är intressanta och detta är en av grodans tekniskt sett mest framstående filmer så blir betyget snålt.
Superfint fotografi. De första 20 min är en klockren femma, sedan blir filmen allt segare vilket drar ner betyget till en fyra.
det finns fantastiskt fina delar, och fotografiet är fullkomligt utsökt. men som vanligt med herr Godar(d) är det lite väl mycket akademik och babbel för att jag ska orka med att hänga med i svängarna filmen igenom. Jag tycker även att det spelas med samma kort lite för länge, även om det är fina kort.
Skumt hur en Godard film från 60-yalet kan vara så undersedd. Speciellt en som är så fin som den här. Stark trea.
