BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
En friare i societén
Johnny Case förlovar sig med en ung kvinna när han är på semester, och när han kommer hem upptäcker han att hon är dottern till en mycket förmögen man. Det verkar dock inte som att det unga paret har samma visioner om hur deras gemensamma liv kommer att se ut.
| Originaltitel | Holiday |
| Alternativ titel | Free to Live |
| Regissör | George Cukor |
| Manus | Sidney Buchman, Donald Ogden Stewart |
| Genre | Romantik, Komedi, 30-tal |
| Skådespelare | Katharine Hepburn, Cary Grant, Doris Nolan, Lew Ayres, Edward Everett Horton, Henry Kolker, Binnie Barnes, Jean Dixon, Henry Daniell |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 203 |
| Filmnummer | 16535 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En söt liten historia med fina insatser av både Cary Grant och Katharine Hepburn. Holiday blev deras andra av totalt fyra samarbeten tillsammans. Johnny Case (Cary Grant) blir en katt bland hermeliner när han faller för den rika Julia Seton (Doris Nolan) och filmen bjuder på en hel del kritik/satir mot överklassen. I övrigt är den en relativt standardmässig romantisk komedi som känns mycket tidstypisk. Den är underhållande rakt igenom men de stora skratten uteblir.
Trevlig screwball men tappar en del under andra halvan.
Den här filmen tar sig aldrig även om skådisarna (som alltid) är sevärda. Dock gillar jag hur överklassens flärd kritiseras!
Hep-Grant-magi. Scenerna uppe i den lilla kammaren är väldigt fina.
Jag lutar så starkt åt en fyra men det blir väl utdraget och händelsefattigt sista halvtimmen. Rolig, underhållande, charmig och lite banalt men fint budskap. Och det är ändå ganska hård drift med överklassens hoarding av pengar. Hepburn och Grant har sannerligen kemi så det är förståeligt att dom spelat ihop så ofta och så även här. Mycket stark trea.
Åh, den är så förfärligt förutsägbar men det är mumsigt hela vägen!
fin. mycket härligt klassförakt.
Hepburn lyfter hela filmen, men annars känns den tyvärr som en lång transportsträcka mot slutet som en annan kommentator också nämnde. Grant verkar inte ha lagt så mycket energi på sin rollgestaltning utan kör på gammal rutin. Man lär knappt känna karaktärerna.
Välgjord komedi med en engagerande grundintrig. Faderns känslor om Johnnys ovilja att ta ett stelt bankjobb: "Frankly, I consider his whole attitude un-American." Klockrent.
Älskar de här filmerna som faktiskt hade ett budskap. Skulle dock inte förvåna mig om just dennsa bygger på en teaterpjäs.
