BETYG
3
av 5
3
av 5
Empress Yang Kwei Fei
Det är 700-tal i Kina, och Tang-dynastin har makten i huvudstaden Chang'an, som präglas av intriger och komplotter. Kejsarens far drömmer sig tillbaka till tiden då han fortfarande var kejsare och hans första hustru nyss hade dött. Han förströdde sig själv genom att spela melankoliska melodier, medan familjen Yang gjorde sitt bästa för att hitta en vacker kvinnlig släkting att presentera för kejsaren för att på så sätt få bättre positioner i hovet. Alla blir dock ratade, tills de hittar vackra Yu-huan som sliter i köket. Men det slutar inte där, mycket vill ha mer...
| Originaltitel | Yokihi |
| Alternativ titel | Princess Yang Kwei-fei, Imperial Concubine Yang, Keisarinna Yang Kwei-fei, Yang Kwei-fei, The Empress Yang Kwei Fei |
| Regissör | Kenji Mizoguchi |
| Manus | Matsutaro Kawaguchi, Masashige Narusawa, Tao Qin, Yoshikata Yoda |
| Genre | 50-tal, Romantik, Drama |
| Skådespelare | Machiko Kyo, Masayuki Mori, So Yamamura, Eitaro Shindo, Eitaro Ozawa, Haruko Sugimura, Yôko Minamida, Bontarô Miyakei, Tatsuya Ishiguro, Michiko Ai, Noboru Kiritachi, Osamu Maruyama, Sachiko Murase, Chieko Murata, Kinzo Shin, Isao Yamagata |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 41 |
| Filmnummer | 44399 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Typexempel på äldre, tråkig japansk film. Filmen är väl inte så dålig men berättandet känns så distansierat och karaktärerna blommar aldrig ut. Det blir som ett enda stort "Jaha" när huvudrollsinnehaverskan går sitt öde till mötes. Är ingen expert men blev besviken att Mizoguchi hamnar i den här fällan...just i den fällan som Ozu alltid är i.
Mycket vackra färger och kompositioner och några lysande scener som när de går på lyktfestivalen och allt är så himla trevligt. Annars är det en i överkant stel film även om de båda huvudpersonerna är ovanligt sensibla för att vara historiska karaktärer. Men det blir en smula tradigt med formaliteterna. Mizoguchi är dock bra på att skildra patriarkalt förtryck under olika epoker även om han ofta också begår misstaget att göra den centrala kvinnans offer till något ceremoniellt och vackert. Ett extra plus här till scenografin, frisyrerna och det där, man märker att de verkligen tyckte det var skoj att frossa i kinesisk kultur. Om detaljerna sedan är korrekta eller inte har jag ingen aning om.
Subtil och mycket vacker färgfilm som vinner på sin lågmälda stil.
Mikio Naruse och Yasujiro Ozu är två japanska regissörer som jag tycker lyckas bättre med kvinnoskildringar än Mizuguchi. En sak som stör mig med många av Mizoguchis filmer är att han är så fixerad vid prostitutionstemat. Det kan ju vara intressant att ta upp det någon gång med Mizoguchi återkommer så ofta till det att det verkar nästan maniskt (men det kan ju hänga samman med personliga vanor och intressen). Ett annat fel med Mizoguchis kvinnoskildringar (och det gäller i nästan alla hans filmer) är att han framställer kvinnorna som viljelösa offer för yttre omständigheter; oförmögna att någonsin kunna förändra sina levnadsvillkor. I den delen tycker jag nästan att han har en manligt nedlåtande syn på kvinnorna som kollektiv; att de är svaga och aldrig kan åstadkomma någon förändring på egen hand. Hans synsätt i den delen skiljer sig påtagligt från till exempel Naruses kvinnoskildringar; Naruses kvinnor kämpar på även om oddsen är hopplösa.
Mizoguchis första färgfilm är filmhistoriskt intressant men story och personinstruktion har sina brister. Machiko Kyo är dock bra i huvudrollen som Yang Kwei-fei.
