BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Elvis & Nixon
Historien om när Elvis Presley ville att President Nixon skulle göra honom till undercover-agent för att bekämpa kommunismen. Ett möte som fångades på ett fotografi som blivit det mest populära i Vita Husets arkiv.
| Originaltitel | Elvis & Nixon |
| Regissör | Liza Johnson |
| Manus | Cary Elwes, Joey Sagal, Hanala Sagal |
| Genre | Drama, Komedi, Biografi, 2010-tal |
| Skådespelare | Michael Shannon, Kevin Spacey, Alex Pettyfer, Johnny Knoxville, Colin Hanks, Evan Peters, Sky Ferreira, Tracy Letts, Tate Donovan, Ashley Benson, Kamal Angelo Bolden, Ahna O'Reilly, Ian Hoch, Ritchie Montgomery, Dylan Penn, Joey Sagal, Hanala Sagal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 101 |
| Filmnummer | 119597 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Mkt märklig historia detta."? Fast jvligt cool%). Shannon som Elvis hmm njaee,sisådär. & även Spacey inte noot så trovärdig med den satte/rultige Nixon"/En typisk film man enbart ser 1- gång")
Elvis-fan som man är så kan man ju inte missa denna rulle. Och den är faktiskt bra.
Ganska menlös film där både Shannon och Spacey gör det ganska bra som karikatyrer.
Småskönt och tokigt men kanske lite väl hitta på lite mycket om Elvis tokerier-Elvis-exploitation. Det vet jag inte vad jag tycker om riktigt. Men Men. Det är inget konstigt att det görs sådana här filmer om Elvis.Kevin Spacey spelade Nixon jättebra.
Småmysig. Shannon och Spacey fungerar riktigt bra i sina roller. Colin Hanks blir allt mer lik sin far. 3+
Duktiga skådisar och den skiner till då och då, men på det stora hela väldigt obalanserad och känns rätt menlös.
Svårt att hitta tonen riktigt. Stark tvåa. Shannon är ju alltid bra, men han övertygar inte riktigt som Elvis.
En kul händelse att göra film på, men så mycket mer blir det inte. Det är en sådan film som landar någonstans mitt emellan komedi och drama, och inte riktigt fungerar som någotdera. De två huvudpersonerna blir mer eller mindre karikatyrer, vilket är ganska underhållande när det gäller Spaceys tolkning av Nixon, medan Shannon som Elvis aldrig riktigt fungerar. Elvis framstår snarast som en förrymd mentalpatient, och filmen hade nog mått bra av att fokusera mer på Nixon istället. Förvånansvärt mycket av historien verkar dock stämma överens med den verkliga händelsen, och det är lite kul, men tonen är för oseriös för att det någon gång ska kunna uppstå en illusion av verklighet. Som komedi betraktat är den åtminstone någorlunda underhållande, men alldeles för tam för att bli något annat än en ren bagatell
Positivt överraskad, men förutom en säkert väl tilltagen frihet med sanningen var filmen underhållande och bra skådespel. Gav många skratt.
Hade funkat mer som en dokumentär eller som en billig tv-film, för handlingsmässigt så är den rätt kort, har inte så mycket av en spänning eller något djup, men den här var faktiskt bra gjord och sevärd. Både Michael Shannon och Kevin Spacey var riktigt bra som Elvis Presley och Richard Nixon, framförallt Spacey som var en mer trovärdigare Nixon än John Cusack i filmen The Butler och bättre, och mer lik, än Anthony Hopkins i Oliver Stone´s Nixon (jag säger inte att Hopkins var dålig, han var bra, men de kändes inte som Nixon). De som fattades med Shannon´s tolkning som Elvis var rösten, den var rätt vagt, men jag gissar väl på att rösten hade nog känts mer som en parodi och att Shannon ville verkligen spela rollen seriöst, men han kunde åtminstone ha haft en söder accent! Men för övrigt så gillade jag honom i rollen. En film som är perfekt att se en söndags eftermiddag.
