BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Elephant
Filmen skildrar en serie dödsskjutningar på Nordirland utan att spekulera i vad som orsakar dem eller vem som står ansvarig.
| Originaltitel | Elephant |
| Regissör | Alan Clarke |
| Manus | Bernard MacLaverty |
| Genre | Kortfilm, 80-tal |
| Skådespelare | Gary Walker, Bill Hamilton, Michael Foyle, Danny Small, Robert J Taylor, Joe Cauley, Joe McGee, Patrick Condren, Andrew Downs, Terry Doyle |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 92 |
| Filmnummer | 39901 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Massa killar springer runt och skjuter folk och sen inzoomningar på de dödade. Fattade inte grejen alls men tänkte jag bäst att sitta kvar och se om det blir något annat.
Inget som funkade jättebra på mig men när jag läste om kopplingen till alla mord på Nordirland på 70- och 80-talen så kom jag lite närmare att tänka mig in i vad Alan Clarke vill visa.
Inget jag kan uppskatta jättemycket, förutom själva rytmen.
Bland det deppigare man kan se, men samtidigt märkligt sakral i sin ritualitet. Fattar grejen med de blinda som känner på en elefant, men hade tillexempel blivit glad om fotbollsscenen exempelvis hade kunnat få vara bara en fotbollsscen. För mycket panga och för lite gå.
En väldigt intressant film i all sin minimalism. Fotot är helt fantastiskt. Själva filmformen kan man självklart diskutera, men jag tror 20 minuter hade varit en bättre längd...
Fyfan vad jag stör mig på sådana som dig final_cut, okej att du inte förstår poängen med 39 minuters avrättande, men du behöver inte idiotförklara alla som gör det.
Själv tyckte jag om filmen, den meditativa rytmen balanserad med de brutala skjutningarna är en perfekt kombination. Man ser vart Gus Van Sant fått inspiriration till sig egen Elephant ifrån.
Jag tycker om att ingenting förklaras, så skall film vara, utan jävla pretentiös moral som trycks upp i fejjan på en.
39 minuter av avrättningar där den ena är den andra lik. Säga vad man vill om politiska undertoner, men gör man en film som består av avrättningar som staplas på varandra, den ena den andra lik, i hela 39 minuter och sedan snackar om politiska undertoner förändrar inte det faktumet att detta ändå är 39 minuter av avrättningar!! Inget mer. Men vi förväntas svälja skitsnacket om att detta på nåt sätt har nåt att göra med den politiska situationen i Nordirland. Tillåt mig att skratta.
Efter ett tappar blir varje mord bara ännu en i raden och kroppen slutar reagera som de gjorde på de första 2-3 stycken .. man blir nästan skrämd av sig själv i hur snabbt man vänjer sig vid nåt sånt här. 3a.
minimalism - den bästa -ismen?
Menad som ett inlägg i debatten kring oroväckande hög mord- och avrättningsstatistik på NordIrland. Mästerlig kortfilm signerad en av mina favoritregissörer. Dialogfri avrättningssymfoni som inte känns spekulativ eller vulgär. Få regissörer har en förmåga att skapa så vibrerande bilder som Alan Clarke har. Jag skulle kunna sitta i timmar och beskåda hans steadycamvandringar genom fantastiskt utvalda miljöer. Det är starkt, kargt, hypnotiskt, intensivt, rytmiskt och fullständigt lysande.
