BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Dur och moll
Musikgeniet Emmet Ray är på väg att lyckas i underhållningsbranschen men har svårt att stanna på ett ställe tillräckligt länge. Dessutom har han en osviklig talang för att komma på kant med det mesta - flickvänner, gangsters, andra musiker och inte minst med framgången själv.
| Originaltitel | Sweet and Lowdown |
| Regissör | Woody Allen |
| Manus | Woody Allen |
| Genre | Drama, Komedi, 90-tal |
| Skådespelare | Sean Penn, Samantha Morton, Uma Thurman, Anthony LaPaglia, James Urbaniak, Gretchen Mol, Denis O'Hare, Molly Price, Brian Markinson, Tony Darrow, Daniel Okrent, Brad Garrett, John Waters (I) |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1530 |
| Filmnummer | 689 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Föll för den här gitarrbaserade jazzmusiken för många år sedan när jag hörde två gatumusikanter som trollband åskådarna med sitt snabba spel och det karaktäristiska kompet för genren. Den ena var Ulf Wakenius, sedermera internationellt erkänd jazzmusiker. Så redan musiken gör att betyget blir högt. Och det finns ingen anledning att sänka det: med Penns och Mortons rollprestationer, W. Allens humor och de tidstypiska miljöerna. Trots att det finns inslag av skröna så är det en psykologiskt intressant och gripande historia.
Har vill trevlig charm men mjä, ganska tråkig.
Stark tre (kanske kan bli svag fyra) mest pga av Sean Penns och Samantha Nortons rollprestationer, riktigt bra! Trots att huvudkaraktären är egocentrisk och inte speciellt trevligt tycker man om honom, eller vill honom iaf väl. Dock har jag svårt att förstå Uma Thurmans karaktär, överdriven, onödig och tråkig. Men skön musik och dialog (eller monolog får man väl säga ganska ofta....). Dessutom håller jag med om att det är pinsamt dåligt fakespel. Har man en karaktär som ska vara duktig, då måste man studera och verkligen veta hur det ska se ut, annars blir det ingen äkthet i just de scenerna.
Småtrevlig och välgjord. Klart sevärd.
Fantastisk musik och så där härligt feelgood á la Woody Allen. Stabil fyra.
Det är en fröjd att ta del av Sean Penns och Samantha Mortons prestationer i denna vemodiga och tragikomiska mokumentär om den vilsekomne gitarristen Emmet Ray. Fin musik i en inspirerad och stabil historia som visar på Allens typiska lekfullhet inför filmmediet. En av hans bättre!
Sympatisk och mysig film om en osympatisk och omysig karaktär. Sean Penn övertygar och stämningen är fin. Jag börjar gilla Allen på riktigt nu. (4/6)
django ar basta jazz gitarristen fran europa.
Django var såklart den bäste, faktiskt en av de 101 bästa fransmännen någonsin. Men den här Emmet var inte alls dålig.
Mysputtrig film om den fiktive jazzgitarristen Emmet Ray (även om någon skojare på IMDB försöker lura i oss att han faktiskt existerade) briljant spelad av Sean Penn. Samantha Morton gör rollen som flickvännen Hattie lysande - utan att yppa ett enda ord under hela filmen. Allen bad henne studera Harpo Marx inför rolltolkningen. Särskilt spännande blir det aldrig, men underbar musik i Django Reinhardts anda bjuds vi på. Klart sevärd!