BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Driver dagg faller regn
Storbonden Germund planerar bröllop för sin dotter Marit med Mats, och allt verkar gå enligt planerna. Men Marit träffar spelmannen Jon, en oäkting som förtrollar ungdomen med sin fiol.
| Originaltitel | Driver dagg faller regn |
| Regissör | Gustaf Edgren |
| Manus | Gardar Sahlberg, Gustaf Edgren |
| Genre | Drama, Romantik, 40-tal |
| Skådespelare | Mai Zetterling, Alf Kjellin, Sten Lindgren, Hilda Borgström, Anna Lindahl, Eric von Gegerfelt, Tyra Fischer, Ulf Palme, Hugo Hasslo, Inga Landgré, Ivar Hallbäck |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 218 |
| Filmnummer | 1156 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Tråkig, ganska illa spelad (speciellt av Sten Lindgren) och dåligt regisserat gör detta till en plåga.
Lite kul med Alf Kjellins fula peruk, men det räcker inte för 102 minuter.
Riktigt välgjord och förvånansvärt bra film i miljöer och tidsskildringar som annars brukar vara väldigt träiga och tämligen ointressanta. Bra skådespel från de flesta håll, extra kul med Mai Zetterling, och flera imponerande actionscener också rent av. Men det där fiolgnisslandet som härör från den trakten sedan urminnes tider är något jag aldrig riktigt kan förlika mig med. Här görs det ändå med viss nedtoning trots allt. Betyget blir en klar 4;a
Glömde skriva att jag ofta ser om denna i Midsommartid. Det är en perfekt midsommarfilm!
Den här filmen utspelas bland allmogen i Hälsingland på 1820-talet. En fantastiskt bra film, med skådespelare som alla är perfekta i sina roller, och full av trolsk folklorestämning, allmogens övernaturliga föreställningar vid denna tid, fiolspel och folkdans, ung kärlek och vackra bilder av den svenska naturen. Dock tror jag att man måste vara lite insatt i vår gamla allmogekultur och hur man tänkte på den tiden, vilka strävanden och vilken moral man hade, vilka oskrivna regler som gällde o.s.v.. Annars förstår man nog inte vad så många hade emot Jon, trots att det dög att anlita honom som speleman till danserna, och varför ett äktenskap mellan honom och en storbondedotter var så fullkomligt otänkbart.
fin miljö, filmad, Mai är lika fager att åskåda som vanligt
Fina miljöer, spelemansmusik, bondesamhälle, det känns så svenskt och tråkigt,och stundtals parodiskt. Melodram med brister i regi, manus och skådespeleri, samt klaffel. Huvudrollsparet skötte väl sig och den är väl filmhistoriskt intressant..men bra?
en riktigt prältig bonderomatisk svartvit klassiker - jag faller forfarande för den... Med alla underexponerade sommarhimlar, dramatiska forsscenerier och övertydligheter .. How comes?
Söt och, för tiden, så svensk.
Landsbygdsmelodram med samma brister i manus, dialog och skådespel som man vanligtvis ser i svenska filmer från den här tiden. Plus dock för (som nämnt) placeringen i skogar och gårdar, och den sköna landsbygdsromantiken i folkkläder och musik. Blev sjukt sugen på att spela lite Alfvén... Plus också för att kameraarbetet ibland blixtrar till i riktigt snygga bildkompositioner.
Hälsinglands skogar och gårdar utgör en fantastisk bakgrund men själva filmen är helt hopplös bortsett från att fotot är ganska snyggt. Skådespelarinsatserna varierar mellan svaga och rent ut sagt usla där Sten Lindgren är den allra sämsta. Det hela är dock inte fullt så dåligt som i den fruktansvärda Hälsingar utan på det stora hela bara ganska tråkigt.
