BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Dollar
Tre par åker på semesterresa till ett fjällhotell i Åre. Till orten väntas även en rik amerikanska som eventuellt vill placera pengar i svenska företag.
Baserad på pjäsen Dollar av Hjalmar Bergman från år 1926.

Originaltitel | Dollar |
Regissör | Gustaf Molander |
Manus | Stina Bergman |
Genre | Komedi, 30-tal |
Skådespelare | Ingrid Bergman, Georg Rydeberg, Tutta Rolf, Kotti Chave, Birgit Tengroth, Håkan Westergren, Elsa Burnett, Edvin Adolphson |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 116 |
Filmnummer | 20613 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Denna svenska film blev en väldigt speciell upplevelse för mig. Det speciella låg i att trots alla filmer jag har sett med Ingrid Bergman i rollistan så skulle detta dels bli första svenska filmen jag såg med henne och dels första filmen jag ser då hon pratar svenska(man kan dock delvis argumentera för Mordet på Orientexpressen här). Själva filmen är inte så speciell utan mer helt OK, man kan dock se här vad Hollywoodproducenterna föll för när de sedan tog över Ingrid Bergman till staterna.
Utmärkt komedi med triss i Bergman!
Hur åstadkommer man en film med tre Bergman utan att ha med mästerregissören Ingmar själv? Jo, man använder Hjalmars pjäs Dollar som förlaga, låter hans hustru Stina skriva manus och Ingrid spela huvudrollen. Dessutom tar man med de skickligaste skådespelarna från denna tid för att åstadkomma en utmärkt bra och underhållande komedi.
Hjalmars pjäs berättar om tre äkta par, där två makar åtrår en av de andra makorna ömsesidigt och där den tredje maken mest är intresserad av sitt företag, som är i penningknipa. Plötsligt anländer en rik släkting som blivit rik i Nordamerika. Hur ska den tredje maken få henne att investera i sitt företag?
Mycket bra spelat av framför allt Ingrid Bergman. Det är också lyckat att ta med Birgit Tengroth i filmen. Hon är nästan lika vacker och spelar nästan lika skickligt som Ingrid. Varför blev inte hon Hollywood-stjärna? Dessutom utmärkt spelat av Georg Rydeberg, Tutta Rolf, Håkan Westergren och Edvin Adolphson.
Fina bilder från herrskapshem, restaurang, högfjällshotell och sanatorium. Flera utescener med fjällmotiv från Åre och några utescener i Stockholm, bland annat gamla bion Rialto på Sveavägen 114 i Stockholm (och huset bredvid, där jag bodde när jag pluggade på Handels).
Denna film är inspelad mindre än tio år efter ljudfilmens entré i Sverige, trots det hör man alla repliker ordentligt, det klarar inte ens de flesta av dagens filmer.
Detta var verkligen en kvalitetsfilm som jag ger betyget: 4+
Frejdigt och glatt mitt alla vemödor. En mustig blandning där storyn dock är av sekundär art, tämligen kass helt enkelt. Jag bortser från det och låter mig fröjdas av en trevlig samling skådespelare i en trivsam atmosfär. Betyget blir en svag 4;a, dvs 4-
Bergman är förtjusande som alltid, men fan vad de ska hålla på, överklassen. Ointressant på alla sätt och vis.
Lite för mycket teater över det men Ingrid Bergman visar periodvis att hon var en utmärkt skådespelare med mycket lyskraft.
Slarvig och oengagerad teater.
Trevlig, om än väntat fjompig, film med en Ingrid Bergman med sådan utstrålning att man förstår varför hon tog världen med storm några år senare (Grattis till 100-års jubileet, Ingrid!). Kvickheterna avlöser varandra, och även om det inte funkar hela tiden så blixtrar det till ibland och då myser jag. Kul att ha sett på bio!
2012-2013, var året man fick mycket tutta rolf i sin samling, och just denna var en av dem, den bjuder på charmig underhållning, och tutta är lika söt och charmig som alltid
Det här var då en väldigt tjattrig film. Ett gäng karaktärer som alla ser precis likadana ut och beter sig precis likadant slängs in en massa fåniga intriger. Det blir ganska snart väldigt svårt att bry sig. Nån replik här och var är lite kul, och det finns kanske ett visst värde i att se Ingrid Bergman i en för henne något annorlunda roll, men det är också allt. En svag tvåa till den här kaotiska röran
Det var lite väl mycket munhuggeri tycker jag. Handlingen kändes lite väl banal och en lite väl överspelad Ingrid Bergman. Men samtidigt är jag svag för de här gamla svenska filmerna och dess övertydliga skådespeleri. Här föll jag för Georg Rydebergs lugna och säkra agerande.