BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Död och pina
När Napoleons arméer invaderar Ryssland tvingas ärkefegisen Boris att ta värvning.
| Originaltitel | Love and Death |
| Regissör | Woody Allen |
| Manus | Woody Allen, Mildred Cram, Donald Ogden Stewart |
| Genre | Komedi, Äventyr, Krig, 70-tal |
| Skådespelare | Diane Keaton, Woody Allen, Georges Adet, Frank Adu, Edward Ardisson, James Tolkan, Olga Georges-Picot, Harold Gould, Jessica Harper, Howard Vernon, Lloyd Battista, Alfred Lutter III |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 845 |
| Filmnummer | 5288 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Alltför spretig och tramsig för att man ska kunna följa detta kalejdoskop av absurditeter och slapstick med något slags intresse. Skämten är också ovanligt platta och tråkiga och tillsammans med Allens överdrivna minspel ger det allt en slags studentfilmskänsla.
Alldeles för fånig.
Det saknas ett skal som håller ihop alla galenskaper.
Suverän Woody Allen och förmodligen hans bästa före-Annie Hall-film. Galet rolig berättelse i rysk 1800-tals-miljö med massvis av referenser till det mesta mellan himmel och jord, inte minst Sergei Eisenstein, Ingmar Bergman, Tolstoj samt typ alla filosofer som någonsin levt.Tempot är hisnande, scenografin makalös, dialogen enormt snabb och fyndig. Fullkomligt lysande från början till slut. Det känns som att det är härifrån Wes Anderson fått många av sina idéer.
Inte helt utan potential och förtjänster, men tyvärr blir det mest trams av alltihop. Jag uppskattar ändå försöken till filosofisk humor med referenser till rysk litteratur och Bergman, problemet är bara att det mesta ändå mynnar ut i fåniga skämt och billig slapstick. Om det var intellektuell humor som Woody ville skapa, så är det ju synd att han inte vågade göra det. Min allmänna känsla är också att jag gillar Woody mer bakom kameran än framför den, här är han övervägande väldigt irriterande. Men mest av allt är det här helt enkelt en sorts humor som jag inte uppskattar, det är väldigt mycket bröderna Marx och Monty Python över det hela, och det ser jag inte som något positivt
Jag gillar verkligen Woody Allen, men den här filmen är mestadels skräp. Även hans dåliga filmer brukar vara underhållande i humorn, men här är skämten ganska tafatta. Utan de klipska referenserna till rysk litteratur och film hade det blivit en etta
Temat och många av dialogerna tar "Love And Death" ett steg i riktning mot vad som komma skall. Som ofta så är det kvickt, lekfullt och välskrivet. Högt tempo på skämten och underhållande hela tiden.
Finslipad Woody-humor i 70-talsanda. Intressant att höra vad jag tror är hans tankar kring livet och döden.
Har precis sett om den, och då får man kommentera. Förstås inte lika rolig som de första två gångerna jag såg den, men innehåller fortfarande en mängd roliga och tramsiga slapstickskämt. Fortfarande på gränsen mellan en trea och en fyra. Förstår inte kommentaren nedan om en "riktig skådis"; filmen hade inte varit hälften så kul utan Allen.
LIte av en tvådelad upplevelse. Som vanligt är manuset välskrivet och på många ställen väldigt roligt. Å andra sidan vill jag bara klappa till Woody varje gång han visar sig framför kameran. Här blir det inte lika irriterande som i hans tidigare filmer vilket också gör detta till den bästa av hans filmer vid denna tidpunkt. Jag uppskattar också hans take på rysk litteratur och hade man bara satt in en riktig skådis i huvudrollen och skippat de få buskisscenerna som han trots allt lägger in så hade det här kunnat bli en 3a utan större problem. Diane Keaton är bra som vanligt och kontentan av det hela blir att jag blev positivt överraskad. En ganska stark 2a till slut.
