BETYG
3
av 5
3
av 5
Dirty Dancing
Baby tillbringar en sommar med sin familj på pensionat. Där ger dansläraren Johnny danslektioner. Men på fritiden lär han andra dansa dirty dances. Baby fascineras av de heta rytmerna och snart tänder det till mellan dem.

Originaltitel | Dirty Dancing |
Regissör | Emile Ardolino |
Manus | Eleanor Bergstein |
Genre | Drama, Romantik, 80-tal |
Skådespelare | Jennifer Grey, Patrick Swayze, Jerry Orbach, Cynthia Rhodes, Jack Weston, Kelly Bishop, Jane Brucker, Wayne Knight, Lonny Price, Max Cantor, Neal Jones, Charles 'Honi' Coles |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 19460 |
Filmnummer | 763 |
Recensioner
En tonårig tjej lär sig om kärlek, ansvar och dans i denna romantiska dramafilm fylld med musik att - just det - dansa till!
Året är 1963. Tjejen Frances Houseman (kallas för Baby) följer med ... Läs mer »
Kommentarer
Skrattade rakt ut åt den vältummade Ayn Rand-pocketboken
Hur relationen mellan Baby och Johnny byggs upp är jättefin och hur dom ser varandra är liksom skitbra gjort. Jag brukar vara rätt känslig för när filmer bara talar om för en att två personer är kära istället för att visa eller bygga upp det, men det gör man verkligen här! Och det finns flera riktigt fina stunder dom emellan.
Danserna, outfitsen och musiken är ikoniska av en anledning.
Sen är filmen fullproppad med ett stort Fuck You till Reagan-högern, abort framställs som i princip helt okontroversiellt, största svinet i filmen älskar The Fountainhead och har den som argument för att vara ett svin.
Ramverket för berättelsen ur ett nostalgiskt perspektiv o hur den skildrar att förlora sin oskuldsfullhet på flera olika sätt, både som person och som samhälle.
Filmen har ju så jävla mycket som är bra?
Jennifer Grey är så himla bra ooch det blir så lätt att engageras och känna så mycket. En klockren men kanske inte jättestark fyra, den har sina mindra bra sidor också.
Det är inte min kopp te med dans (som egentligen är sex) och romantiserande av gamla könsroller, men castingen och koreografin är bra och filmen breddar sitt perspektiv lite grann mot slutet. Jag känner mig positiv idag och ger en svag betygstrea.
Handlingen var sådär. Men väldigt bra musik!
Nja, ingen film som tilltalar mig....
Grey Og Swayze er 100% riktig castade. Musikken som vi vet er jo allerede en suksesshistorie. Tårene rann konstant de siste 5-6 minuttene. Man skal være gla man ikke bodde i usa på 60-tallet, man skal vel være gla man ikke bor der i dag heller for den delen.
Det här är en klassiker i sin nisch och det strålar charm och uppriktighet om hela produktionen. Jag är svag för tidig 60-tals miljö, här finns mycket av detta. Visst är det så att skådespelar insatserna är av ganska så varierad kvalitet men de fungerar ändå tack vare skön musik, dans och humor. Vad det gäller Jennifer Grey handlar det dock inte om varierad kvalitet hon var alldeles lysande (inkl. näsa). Filmen var riktigt riktigt mycke uppskattad av biopubliken när det begav sig, men gick inte hem lika bra hos alla filmkritiker (så som jag minns det i alla fall). Helt klart sevärt för dom flesta
Det enda som är bra över huvud taget med denna film är musiken. Ingen handling över huvud taget, tråkiga och intetsägande karaktärer och inte ens Patrick Swayze gör särskilt bra ifrån sig.
This dance belongs to me. 10/10. Patrick Swayze, vad kan jag säga. Välj ett nummer mellan 1-10.
Helt underbar film, och man kommer på sig själv med att sitta och småle genom hela filmen varpå man på slutet brister ut i glädjetårar. Och jag är nog den manligaste på hela det här forumet skulle jag tro.