BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Det stora blå
Jacques Mayol och hans ständige rival Enzo Molinari är mästare i fridykning och har gjort en karriär av tävlingen som är den enda i sitt slag. Jacques livslånga fixering vid dykning kommer från hans ovanliga förbindelse med havet, medan Enzo frodas av utmaningarna av dess naturliga fara. På en av sina resor möter Jacques amerikanskan Johana Baker som blir attraherad av hans oskuldsfulla kvaliteter och följer honom genom Europa för att dela hans äventyr, triumfer och ultimata tragiska band med Enzo.

Originaltitel | Le grand bleu |
Alternativ titel | The Big Blue |
Regissör | Luc Besson |
Manus | Jacques Mayol, Marilyn Goldin, Robert Garland, Marc Perrier, Luc Besson |
Genre | Drama, Romantik, 80-tal |
Skådespelare | Rosanna Arquette, Jean-Marc Barr, Jean Reno, Paul Shenar, Sergio Castellitto, Jean Bouise, Marc Duret, Griffin Dunne, Andréas Voutsinas, Valentina Vargas, Kimberly Beck, Patrick Fontana, Alessandra Vazzoler, Geoffrey Carey, Bruce Guerre-Berthelot |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 33548 |
Filmnummer | 8 |
Recensioner
En hoppande delfin mot en fullmåne. Jag borde ha anat oråd redan vid DVD-förpackningen. Men naivt tänkte jag bara: Luc Besson, Jean Reno och dykning - vad kan gå fel?
Jacques (Jean-Marc Barr) o... Läs mer »
Kommentarer
Ett lipande kvinnovåp hamnar mitt i en trist kukmätartävling. Typ. På plussidan: väldigt vackert filmad & härligt slirigt åttiotalssoundtrack.
Tyvärr, en mycket för lång film om otrevliga människor och otrevliga händelser, men vackert filmat.
En av de bästa filmer som gjorts. Hemligheten ligger bl.a bakom vackra miljöer och starka karaktärer. Alltifrån tävlingsledaren till Enzo och så sjukt snygga Rosanna Arquette och Jean-Marc Barr. Se den!
Förmodligen en av de bästa filmer som gjorts!
Vänskap, rivalitet och respekt med ett filosofiskt djup. En vacker film! Oerhört vacker film!
Det stora blå är verkligen en mångbottnad film. Den har ett otroligt djup.
Tyvärr. det här håller inte.
Svindlande undervattenscener och ett fullkomligt fenomenalt soundtrack väger nästan upp en stor portion trams mellan varven och att (åtminstone) director's cut är för lång.
Låt oss vara klara på en sak, anledningen till att du ska se den här filmen är att du ska uppleva de underbart vackra undervattensfotot, i kombination med pricken över i: musiken av Eric Serra. Jean Reno briljerar också med humor. Det andra är rätt ovidkommande. Arquettes karaktär är bitvis pinsamt patetisk. Som helhet är det dock en stark 4'a.
Lustigt och halvtaskigt skådespeleri, en story som lämnade en något konfunderad. Vackert filmat emellanåt, men filmen är dessvärre inte (sedd 2017) ett masterpiece...
Det känns mycket som Luc Besson det här. Samtidigt som karaktärerna är sådär lagom knäppa så är det förutom de vackra undervattenmiljöerna inte så mycket som griper tag i mig här. Reno är rätt mycket av en douchebag filmen igenom och är svår att gilla även om han har sina stunder i början. Att han måste dölja för sin matlagningsglada mamma att han har ätit restaurangpasta är en sån där grej som känns härligt italienskt fast tvärtom då. Huvudpersonen vill hellre vara en delfin och är så där lagom knepig och introvert så att man undrar hur tjejen faller, och ligger kvar, för honom trots allt. Rosanna Arquette känns som en ganska kass skådis och i slutändan är storyn inte tillräckligt intressant för att den ska orka upp till mer än en 2a.