BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Det ljuva livet
Skandalreportern Marcello lever ett fartfyllt liv i Rom. Vi får följa honom genom en kavalkad av händelser och upptåg. Tack vare sitt jobb kan han röra sig i rikemanskretsar och träffa mängder av excentriska konstnärer, vackra kvinnor och kändisar. Då han inte rapporterar från den lilla byn där två barn sett Madonnan eller badar i Fontana di Trevi med filmstjärnan Sylvia, besöker han efterfester i övergivna villor eller tar med sin gamle far på nattklubb. Kort sagt lever han det ljuva livet.
| Originaltitel | La dolce vita |
| Alternativ titel | The Sweet Life |
| Regissör | Federico Fellini |
| Manus | Federico Fellini, Ennio Flaiano, Tullio Pinelli, Brunello Rondi |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Marcello Mastroianni, Anita Ekberg, Anouk Aimée, Yvonne Furneaux, Magali Noël, Alain Cuny, Annibale Ninchi, Walter Santesso, Valeria Ciangottini, Riccardo Garrone, Ida Galli, Audrey McDonald, Alain Dijon, Lex Barker, Nadia Gray, Nico, Polidor, Laura Betti |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1783 |
| Filmnummer | 3647 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
En film om falskhet och fåfänglighet som glänser till ibland men är för lång och för tråkig och alldeles för vag. Ett stort problem med filmen är att alla kvinnor ser likadana ut. Ett annat är att nästan alla i den är så osympatiska (speciellt huvudpersonen) att jag inte dras in. Så omskriven som Anita Ekberg och hennes berömda scen är hade jag förväntat mig att hon skulle vara med mer men hennes bidrag är minimalt. Är mycket Fellinisk i vackra scener och vissa partier som framstår närmast som drömsekvenser men totalt sett är jag mycket besviken.
Första intrycket av filmen var svalt för mig. Jag tyckte först inte om filmen men jag kunde inte sluta tänka på den. Nu, efter att ha gett den mer tid, förstår jag den bättre. Den har fortfarande sina brister men mycket av det jag tyckte illa om första gången ser jag nu som styrkor.
Det bruna betyget.
mycket fet på ett sätt, i sin struktur och festlighet, och man fattar den har varit med och gett upphov till mycket. Däremot är den ju ganska misogyn i sin känsla, vilket säkert har någon form av realistisk botten i dolcevita-kulturen: men det blir ändå för jobbigt att titta på, och blir bara feminism genom en holliday-läsning. Saknar kvinnliga figurer att identifiera mig med. (manliga också, till filmens försvar)
Så sjukt jävla tråkig och ointressant.
2-. Ointressant.
Stilbildande film i vilken Fellini både lyckas skildra det mondäna 60-talet och skapa några av dess mest berömda bilder. Enligt min åsikt en av hans mest underhållande och lättillgängliga filmer.
En klassiker som jag hade velat säga var fantastisk, men i ärlighetens namn förstod jag mig inte på den alls. Finns såklart en del bra (stilbildande) scener, men den är alldeles för lång och överlag tråkig.
Mycket bra och nyanserat drama, med bra skådespel och mycket snyggt foto. Några scener känns lite väl utdragna men överlag var den inte så seg som jag hade väntat mig. Klart sevärd!
Alldeles för lång, samma resultat hade kunnat nås även med en vassare klippare. Filmen är en helt okej skildring av en viss grupp människor, även om det är väldigt oklart vilket arbete huvudpersonen faktiskt utför. Trots sin längd är det även väldigt osammanhängande och hoppigt och långa stunder är det helt ointressant.
