BETYG
3.9
av 5
3.9
av 5
Den yttersta domen - livsdramat Andrej Rubljov
Tarkovskijs väldiga, mångbottnade episka skildring av ikonmålaren Rubljov liv i 1400-talets Ryssland med dess strider mellan rivaliserande mäktiga.

Originaltitel | Andrej Rublev |
Alternativ titel | Andrei Rublyov, Andrej Rubljov - den yttersta domen, Andrej Rublëv |
Regissör | Andrej Tarkovskij |
Manus | Andrej Konchalovskij, Andrej Tarkovskij |
Genre | Drama, Krig, 60-tal, Biografi |
Skådespelare | Ivan Lapikov, Nikolaj Sergejev, Nikolaj Burljajev, Jurij Nazarov, Rolan Bykov, Jurij Nikulin, Michail Kononov, Nikolaj Grinko, Anatolij Solonitsyn |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 1296 |
Filmnummer | 3764 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En förlängd powernap nånstans i mitten av filmen gjorde att jag tog mig igenom det här. Vet att så många älskar den här filmen, så jag ska vara snäll och bara nämna det jag fann intressant. Jag gillar ett avsnitt i filmens senare del, det där med klockbygget under ledning av den snubbelbenägna ynglingen Boris.
Inte den starkaste filmen Tarkovskij gjort. Den har några underbara scener, men även en riktigt rörig berättelse och väldigt överdrivna Tartar-stereotyper. Fantastisk ljudupplevelse var det, men kan inte ge den mer än en trea.
Snarkovskij...
Så jävla tråkig. Jag försökte under en lång tid verkligen aktivt engagera mig i det här och det finns liksom flera teman som är ganska intressanta och så men det är så jävla tråkigt och totalt intetsägande utfört. Den här filmen talar inte till mig alls. Eftersom den är episodisk så tänkte jag att någon av delarna skulle lyckas intressera mig, men icke. Alla är djävulusiskt tråkiga och dialogerna tilltalar mig inte alls.
Tungt, snyggt och stundtals fängslande.
Imponerande, näst intill spektakulär film. Dock har jag upplevt mer magi av Tarkovskijs andra filmer så det får landa på en stark trea. Tycker man att filmen är tråkig förtjänar man att brinna i helvetet.
2017: Alltså... Jag dyrkar Solaris och Stalker, men det här var väldigt jobbigt att ta sig igenom. Först på fjärde försöket tog jag mig fram till slutet. Det stora problemet är att filmen inte etablerar någonting. Karaktärer, händelser och teman bemöts som om tittaren redan ska förstå vad alla har för relationer, men det vet man ju inte. Jag lärde inte känna en käft i denna film, och med tanke på att i stort sett varenda scen går ut på att folk bråkar med varandra blir det mest bara en jävla plåga eftersom man inte begriper ett jota av vad bråket går ut på. Givetvis måste det pågå i över tre jävla timmar också. Efter ett tag lyckades jag dock landa lite i filmen, och den sista timmen om den där klockan var faktiskt inte så tokig. Bortsett från att jag aldrig fattade vad den hade med de föregående två timmarna att göra förstås. För att inte tala om balongfärden i början; vad tusan var det för något?
Okej, visst "ska" man väl inte tänka så mycket utan låta sig färdas med i filmens svepande atmosfär och magiska landskapsbilder. Men nej, jag sveptes inte med alls. Det krävs någonting som engagerar mig också. Precis som i fallet med Abel Gances Napoleon så är detta en film där man direkt märker att man beskådar ett verk av storartad filmisk vision, men där man också inser att man tröttnat efter en kvart och vet att man har åtskilliga timmar kvar att genomlida. Jag kan inte godkänna det. Och det är samma med den här filmen. Jag blev bara för jävla uttråkad.
2024: Nu gick det lite bättre. Den är fortfarande rätt obegriplig, men jag fick i alla fall grepp om vilka teman den ville ta upp och några av karaktärerna. Fotot är verkligen fantastiskt. Jävligt svår film, men den här gången kan jag inte underkänna den visuella briljansen.
[rek. 5] Såg denna igen för jag-vet-inte-vilken gång i ordningen. Jag höjer den här från 4:a till 5:a. Detta är ju tveklöst en av de bästa filmer som någonsin gjorts! Manuset är mycket intressant och "episodiskt" till sin karaktär men de olika delarna vävs samman på ett fantastiskt vis. Scenerna får liv på ett sätt som är sällsynt i filmhistorien. Tarkovskij är en långsam berättare, vilket jag kan förstå vissa blir frustrerade av, men det är nästan så att man blir hypnotiserad. Som alla stora regissörer har Tarkovskij en unik stil som endast är hans egen och detta är en av de bästa filmer som någonsin gjorts. MÄSTERVERK!!! 5.
Javisst saknar det motstycke, berättarmässigt genial, många fantastiska sekvenser. Såg tyvärr en av de censurerade versionerna, vid tillfälle ska den ses om i sin fullständighet.
Fotot är helt magnifikt. Bruegelvibbarna är så ovanligt och så härliga. De vida vyerna med folket som springer omkring och gör sitt. Den sorgliga och sorgsamme Solonitsyn (vilket ansikte) står särskilt ut bland skådespelarna, men i övrigt är det inte något jag vill lyfta fram. Förutom Nikolaj Burljajev som kommer in mot slutet. Och vilken sekvens Burljajev får! Klockbiten är en av mina favoritsekvenser i film - 11/10. Och ballongen, värdshuset, målningarna mot slutet. Hästbitarna - grymma. Alla dessa 10/10. Den splittrade, episodiska, men samtidigt förenade, berättartekniken är intressant och effektivt. Temamässigt med sökandet efter harmoni, livet, döden, religion, brutalitet, konst, humanism, moral. Det är väldigt rikt. Musiken är också väldigt väl anpassad och även vacker sig. Tyvärr är det lite för mycket utfyllnad i mitten och det blir för långdraget där. Men det finns otroliga mängder kvalitet i både början och slutet. 88/100