BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Den vita stenen
Två barn, Fia som bor i häradshövdingens hus, och Hampus, som är skomakarens brorson, inleder en lek där de måste utföra olika uppdrag för att kunna erövra en vit sten från varandra. Hampus, som kallar sig Farornas konung efter en figur på en cirkus, lovar att måla öga-näsa-mun på kyrkklockan, och lyckas med det. Fia, som använder namnet Fiddeli, får utmaningen att vara tyst en hel dag, men det gör det väldigt svårt för henne att varna Farornas konung när häradshövdingen tänker undersöka vem som klottrat på kyrkans egendom.
| Originaltitel | Den vita stenen |
| Alternativ titel | La pierre blanche |
| Regissör | Göran Graffman |
| Manus | Gunnel Linde |
| Genre | Drama, Familjefilm, Äventyr, Mini-serie, 70-tal |
| Skådespelare | Julia Hede-Wilkens, Ulf Hasseltorp, Mona Dan-Bergman, Göran Graffman, Björn Gustafson, Ulf Johansson, Maj-Britt Lindholm, Börje Mellvig, Eva Dahlqvist, Fanny Gjörup, Ingemar Hasselquist, Lars-Erik Liedholm, Ann-Charlotte Lithman, Gertrud Mariano |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 584 |
| Filmnummer | 60716 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Jag minns inte säkert när jag såg den första gången, men jag tyckte lite si och så. Fia var ganska skum och svår, medan Hampus var dryg och osympatisk. Däremot tyckte jag om mycket av barndomsskildringen. Sättet som de umgås på, hur de skapar sin egen värld och sina speciella koder. Hur likheter kommer fram fastän de har olika bakgrunder och personligheter. I vuxen ålder tycker jag att det är pinsamt hur stereotypa könsrollerna är. Det är lätt att barn får för sig att de måste passa in i en speciell könsmall för att duga till och bli uppskattade.
Gestaltningen av den syskonlika vänskapen är i sig värd högsta betyg, i den mån sådant går att betygsätta.
Har ju vuxit upp med vita stenen så för mig är den helt ok...
Hatade den när jag var liten, blev tvingad att se den!
Jag tror att jag var aningen för liten för denna serien när den visades för även om jag tittade på den så förstod jag den aldrig riktigt. Jag har förstått att även andra delar denna känslan samtidigt som andra älskar den. Vid en återblick nu som vuxen känns serien verkligen mer som exempel på dåtidens syn på barn och berättande än en klassiker, för mig.
Varför den här får vara med här på filmtipset förstår jag inte. Hur som helst väldigt bra!
Så jättefin! Minns att jag tyckte den va lite för långsam när jag va liten men när jag sett den nu tycker jag den är underbar!
Vi får se hur länge den får ligga inne denna gång. Fortfarande en fantastisk miniserie.
Denna var min absoluta favorit serie när jag var mindre.
hör till de man såg som barn men alldrig riktigt förstog
