BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Den stora olympiaden, del 1 - nationernas fest
Första delen av Riefenstahls film om OS i Berlin 1936. Antika skönhetsideal genomsyrar bilden av tävlingarna.
| Originaltitel | Olympia 1. Teil - Fest der Völker |
| Regissör | Leni Riefenstahl |
| Manus | Leni Riefenstahl |
| Genre | Dokumentär, 30-tal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 238 |
| Filmnummer | 7743 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Väldigt fin inledning, och även i mitt totala ointresse för sport var den här första halvan intressant att följa som historiskt dokument med konstnärliga ambitioner. Bra balans mellan rent arkivljud och pålagd musik för att hålla intresset uppe. Gillade inte andra halvan lika mycket. Trea.
Såg båda delarna efter varandra, som dom ska ses tycker jag. Dock så var det olika kvalitet på delarna, versionen av denna hade inte så bra bildkvalitet och därav drog ner betyget från fyra till en trea. Men det är imponerande filmning och den har sin plats i filmhistorien samt att den är ett viktigt tidsdokument.
Öppningen är ett kraftprov som saknar motstycke, vilket sätter standarden för vad som mycket väl kan vara Riefenstahls magnum opus! När det väl blir en systematisk dokumentation över själva idrottandet sjunker pulsen en aning (sport-fans lär nog dock sitta på helspänn) men det är fortfarande fascinerande snyggt fotat och sammansatt vilket håller intresset uppe hela vägen. Utöver Riefenstahls briljanta vision så är den största hjälten i filmen ändå Jesse Owens, vars triumfer mitt i nazi-Tysklands hjärta mitt under führerns näsa är enastående att beskåda. På det stora hela en lysande dokumentation och ett ovärderligt tidsdokument. Säga vad man vill om Riefenstahls politiska åskådning, men ett geni var hon lik fan!
Satt i relation till dåtidens journalfilmer är bildspråket minst sagt häpnadsväckande.
Mer stilistisk och skickligare utförd än en meningslös journalfilm men det går ändå inte att komma ifrån att filmen är pyramidalt tråkig och monoton. Se hellre Tokyo-olympiaden.
Intressant och snyggt, för att inte tala om ruskigt spännande! Visste inte hur pass dokumentär den skulle vara med tanke på det propagandarykte jag hört om den. Det är för mig inte mer propaganda än att folk hälsar på sin führer och jublar när de tyska idrottarna vinner. Annars är det väl introduktionen där det nog är tänkt att man som tysk ska identifiera sitt folk med som känns en aning vinklad.
Allt jag gillar, estetik, nazister och konst.
Inte så tydlig propaganda som jag trodde, vilket naturligtvis är positivt. En riktigt vacker olympisk dokumentär. Synd bara att jag är så ointresserad av att titta på idrott.
Kan tillägga att Tokyo-olympiaden av Kon Ichikawa ger mig betydligt mer än denna.
Vissa sekvenser är snyggt filmade och intressanta men Riefenstahls misstag är att hon visar alldeles för mycket av varje gren. Om endast det estetiska varit i fokus hade man kunnat nöja sig med en handfull höjdhopp men istället får vi en hel tävling. Vilket blir en smula tröttsamt. Klart sevärd dock.
