Den röda öknen

KyLLo
2023-07-27

Den är väldigt snygg, både vad gäller miljöer och stämning. Uppskattar också att det inte är någon klyschig kärlekshistoria i långsamt mak, som i så många andra. Dessutom innehåller den udda scener, intressanta frågeställningar och en form av frigjord sexuell laddning som känns före sin tid.

Memmem
2023-07-23

Den svåraste filmen av Antonioni! Som vanligt en estetiskt tilltalande film av Michelangelo Antonioni. Denna är dock mindre vacker än de övriga jag sett. Många bilder kommer från olika fabriker som både bullrar och släpper ut smutsiga saker. Dessamma gäller de fartyg som visas. Bostäderna är dock förstklassiga. Den kortfattade handlingen är sparsmakad och mer som flera vykort som man försökt foga ihop till ett skeende. Det är svårt att bedöma skådespeleriet då det inte finns så mycket historia att spela. Ljudet är efterinspelat på originalspråket, vilket är vanlgt men en aning irriterande. För mig som student i italienska blir det dock en fin repetition i det vackra språket. Jag hade velat sätta ett högre betyg men jag hittade inte koden till att förstå denna film. Kanske blir det annorlunda vid en omtitt. Betyg: 2

LillaBlåaMus
2023-07-16

Pappas favoritfilm (eller mest sedda) i ungdomen. Men mamma tyckte att Vitti var uttryckslös. Jag är fascinerad och förbryllad. Visuellt spännande.

Sheepy
2023-06-25

Il deserto rosso blev det fjärde samarbetet mellan Michelangelo Antonioni och Monica Vitti. Filmen bjuder på den mest komplexa karaktären för Monica Vitti hittills (och förmodligen hennes bästa skådespelarprestation). Hon spelar Giuliana, en kvinna som drabbats av psykisk ohälsa sedan hon överlevt en bilolycka och inleder senare en relation med hennes oförstående makes kollega. Det är vackert, alienerande och mörkt men utan någon tydlig konklusion.

RustyFilm
2022-09-17

Den obefintliga handlingen är förlagd till ett kraftigt miljöförstört industriområde i en italiensk kuststad. Skorstenar vräker ut giftig rök och ånga. Ja, överallt bubblar det och pyser. I detta obehag har regissör Michelangelo Antonioni placerat kvinnan Giuliana (Monica Vitti). Hon är rejält mentalt störd efter att ha upplevt en bilolycka eller om det var efter ett självmordsförsök (troligtvis det senare). Ibland ses hon med sin lilla son, ibland med sin man, men mest med makens arbetskollega. Någon vettig story kan jag inte uttyda. Det här är trots allt en ganska ärad film och Vitti är en ärad skådespelerska. Men jag tycker båda är ganska undermåliga här (kanske har jag dålig inkännandeförmåga eller nått). Poängen som ges är mest för bilderna under de få minuterna som Michelangelo (helt omotiverat) drar i väg med sin kamera till ett paradislikt strandlandskap nån helt annanstans.

labi
2022-09-02

Det går säkert att göra snillrika analyser av den här filmen. 120 minuters psykisk ohälsa är väl kanske inte min tekopp direkt, så jag skippar analys här.

hsimpson
2019-07-06

Definitivt ett sinne för kompositioner hos Antonioni, som jag tycker gör sig bättre i färg än i svartvitt. Sedan är han väl ingen Ozu, men vem är det... Att filmen är snygg hjälper dock föga, när den långa stunder är så urbota tråkig. Bättre än La Notte, men ljusår från Yrke: Reporter.

Rift
2018-12-02

Jag är ett stort fan av Antonioni men jag kan inte för mitt liv inse den här filmens storhet. Filmen igenom lämnar den mig helt likgiltig.

BrutusBeefcake
2017-12-05

Visuellt imponerar den men i övrigt är det väldigt ojämnt. Vissa dialoger och repliker är klockrena för att i nästa scen vara pinsamma och osammanhängande. Även fast Monica Vitti är olidligt vacker här så är jag desto mindre imponerad över hennes insats som lämnar mycket att önska. Jag gillar ändå den jobbiga stämningen som otryggt ligger över hela filmen men när sluttexten kommer så försvinner den och jag lämnas tomhänt. Detta kunde ha gjorts bättre, men färgerna är fantastiska. (6+/15)

Hypostas
2016-05-10

Il deserto rosso är helt klart en av de bästa filmer som jag sett i år. Stämningen och miljöerna fångar på ett nästan kusligt träffande sätt min egen melankoliska sinnesstämning och världsuppfattning. Jag identifierar mig starkt med Monica Vittis rollkaraktär. Det här är tveklöst ett av Antonionis konstnärligt mest fulländade verk.