BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Den röda bokstaven
I det puritanska Boston blir en ung kvinna hårt straffad efter att ha begått äktenskapsbrott.
| Originaltitel | The Scarlet Letter |
| Regissör | Victor Sjöström |
| Manus | Frances Marion |
| Genre | Drama, Romantik, Stumfilm, 20-tal |
| Skådespelare | Lillian Gish, Lars Hanson, Henry B Walthall, Karl Dane, William H Tooker, Marcelle Corday, Fred Herzog, Jules Cowles |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 106 |
| Filmnummer | 17829 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
inte lika fenomenal som the wind, men väl en väldigt stilig filmupplevelse. speciellt kameraåkningarna är fantasiska. lite väl stroppig bara.
märklig upplevelse att se film på bio alltså...
Hade varit oerhört bra om det inte hade blivit så oändligt mycket misär (vilket tenderar att vara problemet i filmer baserade på 1800-talsböcker). Gish och Hanson är magnifika och Sjöströms bildspråk är vackert och passar oerhört bra in i stämningen. Men det blir lite väl mycket mot slutet. Betyg 6.9
Måste återigen förundras över hur Sjöström lyckas göra vad som i grunden är en enkel moralitet till stor filmkonst. Mycket vackert foto, både ljussättning och komposition, och utomhusscenerna är särskilt levande. Skådespeleriet håller hög klass och som vanligt särskiljer sig Gish alldeles extra. Tycker också Hollywood verkar ha passat Seastrom oväntat bra då alla hans amerikanska produktioner lyckas kombinera ganska påkostade sets och ett bra flyt med visuell uttrycksfullhet. Denna påminner ens mula om Vem dömer men är några klasser bättre. I bland blir det förstås sentimentalt men med den aningen mytiska gestaltningen blir det förhöjda känsloläget passande. Riktigt hjärt- och hjärngripande!
Grundberättelsen är stark och temat berörande, vilket borgar för en mestadels engagerad tittning, Den där magin som genomsyrar Körkarlen finns inte riktigt här, vilket gör att man inte helt kan bortse från en del brister; främst det för stumfilmen typiska överspelet, särskilt från Lars Hanson (Lilian Gish är dock briljant i vissa scener). Filmen tar sig mer och mer efterhand och slutligen är det ändå inget tvivel om att det här är ett lyckat verk från Sjöström.
Väldigt lång film som inte alls fångade mig. Den trasas sönder av att mycket av det allvarliga blir till komik på grund av allt överspel.
Filmen är fortfarande lika makalöst bra som när jag såg den första gången. Den version jag har sett både gångerna är den korta som saknar musik, men handlingen är så bra och Lillian Gish och Larson Hanson är så fantastiska i huvudrollen att det ändå inte gör så mycket, även om jag ser fram emot att se den långa versionen med musik.
Ljuvligt drama om moralisk mobbing o förbjuden kärlek.
Underbart drama av Victor Sjöström med god hjälp av Lilian Gish och Lars Hanson. Originalmusiken av Lisa Anne Miller och Mark Northam förhöjde upplevelsen.
Väldigt gripande. Lars Hanson är fenomenal! Versionen jag såg kändes lite nedklippt, men det kan också vara att den inte spelades upp i rätt hastighet.
