BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Den obesegrade döden
Ett ungt par stannar till i en by och hamnar då i en gåtfull situation med självaste Döden.
Originaltitel | Der müde Tod |
Alternativ titel | Destiny, The Weary Death, Between Two Worlds, Beyond the Wall |
Regissör | Fritz Lang |
Manus | Fritz Lang, Thea von Harbou |
Genre | Fantasy, Stumfilm, 20-tal |
Skådespelare | Rudolf Klein-Rogge, Lil Dagover, Bernhard Goetzke, Walter Janssen, Hans Sternberg, Erich Pabst |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 189 |
Filmnummer | 11085 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Börjar bra men ballar ur i en potpurri av specialeffekter och villervalla som fräter stora hål i manuset. Filmregissören Fritz Lang hade nog bättre av en mer återhållsam budget för människan Fritz Lang kan inte hantera pengar. Han går in i första bästa Kina-butik och köper upp varenda krimskrams-pryl han ser, sen bygger han upp en orientalisk värld för några scener som inte ens är bärande för manuset.. bara för att bevisa för sig själv och alla andra att han inte köpte det i onödan. Filmen tar sig igen i slutet när budgetpengarna tagit slut.
Fin ramberättelse och snygga effekter, men episoderna var alltför kortfattade för att bli intressanta, de är även för lösryckta för att ens antyda till att hon har möjlighet att påverka dem, det är liksom aldrig något spel mellan kvinnan och döden, trots att de tre ljusen tycks representera det? Gillar dödens karaktär dock, en sympatisk figur som har en otacksam roll. Filmen hade nog tjänat på att få någon timmes längre speltid. Stark trea.
Omtitt, och fyran kvarstår. Ramberättelsen är bättre än episoderna, och det är kul med Körkarlen-vibbarna. Hög kvalitet, men långt ifrån Langs bästa.
Ah, länge sedan jag såg en tysk expressionist-film och där har jag sannerligen försummat mig någonting. Denna Fritz Lang-film är en helt ny bekantskap för mig och jag blev mäkta överraskad. Det här är ju skitbra! Bär många likheter med Körkarlen som kom ut samma år, men här finns också en episk prägel. En riktig höjdare som fler borde se, och i min mening till och med mer minnesvärd än efterföljaren Dr Mabuse.
Väldigt Intolerance-inspirerad som sagt, fast inte alls i närheten av lika gripande eller vacker. Men ramhandlingen är mäktig och scenografin både fin och skojig.
Enda episodfilm jag sett där ramhandlingen är bättre än själva avsnitten, men hur som helst är det visuellt häpnadsväckande, och ett brett känsloregister spelas ut. Historien i Venedig är lite tunn både intrig- och bildmässigt, men annars är det här en både spektakulär och innerlig film.
Svårt att förstå att Lang var redo för Mabuse redan året efter att ha klantat sig rätt rejält den klumpigt utdragna Intolerance-repliken i denna film. Det finns dock en del intressanta grejer, men framförallt som en produkt av tiden, inte som en auteur-film.
Sagolikt! 3+
Mycket trams i mittensträckan men groovy movie överlag. Definitivt Langs första ordentliga film.
Visuell, fantasifylld och inflytelserik film från Tyska expressionismen, symbolisk och stiliserad. Har inspirerat Hitchock, Buñuel, Bergman m.fl. 3 berättelser i en ramberättelse, de 3 är lite olika i stil och tar lite fokus från ramberättelsen som är intressantast. Bipersoner portätterades nästan mer än huvudpersonerna. Synd! 4-