BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Den där Mary
Ted Stroehmann är en helt vanlig kille som inte kan glömma sin gamla skolkärlek, den vackra och godhjärtade Mary Jensen. Trots att han inte sett henne sedan hon flyttade till Florida tillsammans med sin familj för många år sedan kan han inte sluta att tänka på henne och undra hur hans liv sett ut om de hållit ihop. I hopp om att få frid i sinnet anlitar han därför en privatdetektiv vid namn Pat Healy för att leta reda på henne. Hans planer går dock åt skogen när Pat också förälskar sig i Mary...
| Originaltitel | There's Something About Mary |
| Alternativ titel | Den där Mary och mycket mer |
| Regissör | Bobby Farrelly, Peter Farrelly |
| Manus | Bobby Farrelly, Ed Decter, Peter Farrelly, John J Strauss |
| Genre | Komedi, Romantik, 90-tal |
| Skådespelare | Cameron Diaz, Matt Dillon, Ben Stiller, Chris Elliott, Keith David, Lee Evans, Lin Shaye, W Earl Brown, Jeffrey Tambor, Markie Post, Sarah Silverman, Richard Tyson, Richard Jenkins, Harland Williams, Brett Favre |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 30996 |
| Filmnummer | 815 |
Recensioner
Töntige Ted fastnar med sina ömtåligare delar i blixtlåset på sina byxor och har därmed förstört kvällen då han skulle få gå på skolbalen med populära Mary.
Några år senare har han f... Läs mer »
Kommentarer
Lite väl barnslig men i slutändan en söt film vars skämt landar ungefär lika ofta som de missar (om än väl många billiga under bältet skämt). Cameron Diaz (Mary) gör en av hennes bästa komiska roller och likaså Matt Dillon gör en skön insats som privatdetektiven Healy. Denna film placerar sig tryggt i toppskiktet av Farrelly Brödernas filmer. Det kanske är något speciellt med Mary trots allt…
När man ser om en massa gamla 3or från sina första dagars betygsmatande på Filmtipset en varm sommardag för 18 år sedan är det alltid spännande att se vad ens forna jag hade för minne av sitt forna jag. Med åren har man blivit mer och mer snål med betygen men det är ju oundvikligen också så att ens smak har förändrats. 90-talet ligger mig fortfarande varmt om hjärtat men det är också mycket därifrån som inte håller måttet idag. Farrelly-bröderna är väl ett sånt exempel och min enda ursäkt till denna gamla 3a är väl att det verkar vara många andra som fortfarande uppskattar denna typ av humor. Mitt försvar för Ben Stiller blir svagare och svagare med åren även om jag fortfarande gillar honom när han ballar ur. De här mjäkiga halvmesyr-karaktärerna han spottar ur sig är dock tämligen värdelösa. Diaz är en dålig skådis som får spela en typ av manic pixie-karaktär som jag förstår att mitt 90-talsjag kanske kunde uppskatta, men nu blir det bara för mycket. Matt Dillon är en till dålig skådis som iaf går all in på sin sleaziga karaktär men va fan, nån måtta får det vara på dumheterna. Kärleksstoryn skiter jag i, humorn glimtar till ibland men är oftast högstadiemässig och förutsägbar, och även om jag fortfarande kan uppskatta trams så behöver det vara rätt sorts trams. Helt subjektivt så klart som med all humor, men den här spolar vi ner i toaletten så jag slipper tro att det är värt att se om den i framtiden. Brett Favres insats är lite rolig bara med tanke på hur tokusel han var på att spela sig själv, Paolo Roberto-klass på den gubben.
Cameron Diaz bästa film och det säger väl inte så mycket egentligen förutom att hon här känns mänsklig i en komedi. Bara en sån sak! Men sammanfattningsvis är det en skön samt en söt film som man kan se mer än en gång.
Här handlar det om två timmar med bröderna Farrellys svårartade och parodiska humor som till och från även känns ganska så pubertal.
För mig var filmens höjdpunkter när den sköna musikduon då och då kom in som informativa pausfåglar och då speciellt den konstigt trummande sidekicken.
Mary (Cameron Diaz) var ett annat skönt inslag i filmen.
Skrattar två gånger av ren chock. Annars är filmen ett hopkok av överdriven och sexistisk humor.
Jag bara älskar den här filmen. Den här filmen blev inte bara en klassiker utan också nostalgi! Så frågan blir? Vad är skillnaden mellan nostalgi och en klassiker? När blir nostalgin en klassiker?
Jag är svag för amerikanska komedier och Den där Mary var bland de första filmerna jag såg som fick mig att gilla genren. Ett måste om man ska kolla komedier!
Väldigt bra, rolig och underhållande film med bra skådespelare och mycket bra musik. Den förlängda versionen är mycket bättre än bioversionen.
Helt klart en av bröderna Farrellys bästa filmer, men det räcker inte överdrivet långt alltså.Några småskratt här och där. Ibland när jag ser film som jag en gång i tiden skrattade mycket åt brukar jag reflektera över om jag har blivit tråkigare, eller om filmerna inte var så roliga? Eller en kombination? Givetvis är det väl många faktorer som spelar in. Men ja, det räcker liksom inte längre än till en stark etta allt som oftast. Likaså i det här fallet, 0,0 på SH-skalan.
Mycket trevlig omtitt. Humorn är välavvägd, dum på ett smart sätt men det som förvånade mest var hur ofta filmen var ärlig och hur bra de scenerna funkade. En trendstartande komedi som ofta blev kopierad men sällan fångad.
