BETYG
2.6
av 5
2.6
av 5
Den allvarsamma leken
Efter Hjalmar Söderbergs roman. Journalisten Arvid Stjärnblom har under ett besök i skärgården blivit djupt betagen i Lydia. Lydia och Arvid möts igen och inleder ett intensivt kärleksförhållande, men snart gifter hon sig med en betydligt äldre man till Arvids förtvivlan.
| Originaltitel | Den allvarsamma leken |
| Regissör | Rune Carlsten |
| Manus | Rune Carlsten, Lars Tessing |
| Genre | Drama, 40-tal |
| Skådespelare | Viveca Lindfors, John Ekman, Olof Widgren, Åke Claesson, Eva Dahlbeck, Gösta Cederlund, Josua Bengtson, Hjördis Petterson, Hugo Björne, Gunnar Sjöberg, Ulf Palme, Renée Björling |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 57 |
| Filmnummer | 5875 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Även för 1945 så känns den här rätt stel och dammig.
Utmärkt dramatisering av Sveriges enda kärleksroman!
Författaren Hjalmar Söderberg var olyckligt gift och intresserade sig för en ung kvinna som hade flera författare som älskare. Hans roman bygger på denna historia. Boken har kallats Sveriges enda riktiga kärleksroman. Filmen följer som tur är romanen noga.
Mycket väl spelade huvudroller: en ung Viveca Lindfors är fantastisk som Lydia Stille och följer den tidens sätt att uppträda i högre borgarkretsar och spela på teater, hon är till och med bättre än den än en gång utmärkta Eva Dahlbeck, Olof Widgren spelar också mycket bra. Deras ansikten uttrycker alla de känslor som finns i romanen. Här är det skådespeleri med små medel. Flera av skådespelarna har spelat i många av Ingmar Bergmans bästa filmer.
Bra scenografi med bilder från Stockholms skärgård, bostäder, en tidningsredaktion, restauranger med mera. Ganska följsam musik.
Jag ger filmen betyget 4½-.
Jag undrar om inte Rune Carlstens version av Den allvarsamma leken från 1945 har fått lite väl oförtjänt dålig kritik. Det var förmodligen ett misstag att försöka hålla sig så nära boken men exvis Viveca Lindfors insats är riktigt bra.
Den här filmen från 1945 finns även i två andra svenska versioner, från 1977 och 2016. Jag tycker inte att den här versionen är dålig, men heller inte bra.
Hjalmar Söderbergs berättelse fungerar riktigt bra som film också, och dramaturgin är det inget fel på. Men det är ett ytterst stelt och tafatt uppträdande från Olof Widgren i första hand, men det är ju frågan om hur han har blivit regisserad här egentligen. Efterhand tycker jag att filmen arbetar upp sig till en välförtjänt 3;a
Unga män i huvudroller i dramer från den här perioden agerar alltid väldigt stelt. Jag undrar vad det beror på. Olof Widgren är betydligt bättre i vissa senare filmer. Viveca Lindfors var för all del också rätt stel. Övriga skådisars insatser är mer rutinerat välfungerande och själva historien är ju bra så filmen hade lätt kunnat bli en trea om bara huvudpersonerna fått komma loss lite.
Jag tycker att det var en bra film. Jag har visserligen inte läst boken klart men som sagt helt okej
Välspelad, men lite av den vemodiga känslan från boken är borta. Dessutom känns det konstigt att Lydia inte har någon dotter i filmen.
