BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
De nio heta spåren
Franco Arno är en blind man som lever på att göra korsord. En natt, under en promenad, råkar han höra en konstig konversation mellan två män som sitter i en bil framför ett medicinskt institut. Samma natt bryter någon sig in i institutet och mördar en vakt. Arno bestämmer sig för att undersöka saken närmare med hjälp av en reporter.
| Originaltitel | Il gatto a nove code |
| Alternativ titel | The Cat O'Nine Tails |
| Regissör | Dario Argento |
| Manus | Dario Argento, Bryan Edgar Wallace, Luigi Collo, Dardano Sacchetti |
| Genre | Drama, Kriminalare, Thriller, Skräck, Science Fiction, Mysterium, 70-tal |
| Skådespelare | James Franciscus, Karl Malden, Catherine Spaak, Pier Paolo Capponi, Horst Frank, Rada Rassimov, Aldo Reggiani, Carlo Alighiero, Vittorio Congia, Ugo Fangareggi, Tom Felleghy, Cinzia De Carolis |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 639 |
| Filmnummer | 3000 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Karl Maldens rollprestation höjde denna thriller men i slutändan är detta en av Dario Argentos mindre spännande verk.
Som helhet något bättre än Tenebre och Suspiria. Välgjord och välspelad och man får mycket film för pengarna. Jag gillar att den blinde mannen inte bara löser korsord, och den fina relationen till flickan som på något vis är grunden till allt. En del annorlunda och ovissa scener, samt lite charm. Tyvärr något ojämn. Jag vill gärna att den ska vara lika jämn som en Hitchcock-film. Trea eller fyra.
Lite mer amerikanskt stuk på denna kanske men det gör den inte sämre.
Høyer til -4. Føles modern selv om den i dag er 46 år gammel. Langt ifra perfekt men spennende.
Det känns att det här är inspirerat av Hitchcocks berättarstil och då ska det ju även vara en klurig kriminalgåta. Och det är det. Det blir lite ologiskt här och där men spänningen hålls uppe hela tiden.
ingen direkt bra giallo
Klart godkand om an inte helt perfekt giallo av Argento. Lagom spannande men nagot langdragen. Ok skadespeleri aven om ingen direkt sticker ut. Morricone och Nicolai levererar daremot ett fullstandigt fantastiskt soundtrack och filmen ar generellt valgjord och snygg.
Denna film levererar skräck på det sätt som jag bäst kan uppskatta det dvs. skräcken är inte den dominerande delen av filmen utan istället ett viktigt inslag i berättandet. Fotot är också lätt att uppskatta här men det som hjälper till att höja upp betyget till en riktigt hög nivå är musiken som är signerad: Ennio Morricone. 4-
Jag gillar Malden här. Fransiscus var okej, men resten av skådespelarna minns jag inte mycket av. Jag tappade intresset för intrigen någonstans halvvägs och jag håller med om att slutet var plötsligt. Annars gillade jag denna bättre än "...kristallfågeln". Helt okej spännande bitvis ändå mycket tack vare Morricones suggstiva musik. Klubbscenen var lite kul och namnet på klubben var en kul detalj.
Inte så där typiskt giallo-seg, utan mer av en ordinär dussinrulle. (6+/15)
