BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
De glödande åren
Vinnare av Guldpalmen 1975 som skildrar den algeriska kampen för självständighet från den franska kolonialmakten. Filmen följer en mans flykt från sitt hem och när han går med i den algeriska gerillan som strider för friheten.
| Originaltitel | Chronique des années de braise |
| Alternativ titel | Ahdat sanawovach el-djamr, Chronicle of the Years of Embers, Chronicle of the Years of Fire |
| Regissör | Mohammed Lakhdar-Hamina |
| Manus | Rachid Boudjedra, Tewfik Fares, Mohammed Lakhdar-Hamina |
| Genre | Drama, 70-tal |
| Skådespelare | Henry Czarniak, Hassan El Amir, Brahim Hadjadj, Hassan Hassani, Mohammed Kouiret, Sid Ali Kouiret, Mohammed Lakhdar-Hamina |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 23 |
| Filmnummer | 16256 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Undrar litegrann om jag sett samma film som de övriga kommentatorerna?
Lockande att sätta ett vilket jag också gör. Cannesjuryn måste ha drabbats av akut dåligt samvete över kolonialismens historia när de tyckte att den här var bättre än till exempel passenger, något som är så befängt att det saknar motstycke. Detta är lika ytligt och klichébemängt som den sämsta hollywoodsmörja men förpackat i europeisk arthouseförpackning vilket gör det än värre då man blir tvungen att glo på skiten i tre jääääävligt långa timmar. Under all denna ocean av tid finns det dessutom knappt en enda replik som yttras av en kvinnlig karaktär vilket säger ganska mycket om den okritiskt konventionellt episka form den här filmen följer. Lakhdar-Hamina är helt och hållet att beskylla då han har skrivit manus efter sin egen bok. regisserar, spelar en betydande (och fruktansvärt påfrestande idiotisk) roll och dessutom har varit inte fotograf utan "camera operator" av alla uppgifter. Resultatet: En av historiens minst givande filmupplevelser.
Filmen håller på i evighet efter evighet, men saknar det mesta av värde. Varje scen är så lång att ett ytterst tunt manus lyckas bli utdraget till nästan tre timmar, det är inte ofta som filmer verkligen känns mycket längre än vad de egentligen är. Den galne mannen tillför ingenting, eller rättare sagt ingen karaktär tillför något. Barn springer runt och gråter utan anledning, meningslösa möten hålls och jag vet fortfarande ingenting om Algeriet historia efter att ha sett filmen. Specialeffekterna är bland de sämsta jag sett. Plastiga sår (som alla hela tiden har), mesiga slagsmål och de farligaste svärden någonsin (man behöver inte ens träffa någon för att döda dem, det räcker att vifta med dem i luften). Betyg 2.8
