BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Cornelias kärlek
Efter att hennes son av misstag kört ihjäl ett barn försöker Cornelia Kerenes muta vittnen till att ge falska vittnesmål för att rädda honom från fängelse.
| Originaltitel | Pozitia copilului |
| Alternativ titel | Child's Pose |
| Regissör | Calin Peter Netzer |
| Manus | Razvan Radulescu, Calin Peter Netzer |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Luminita Gheorghiu, Bogdan Dumitrache, Natasa Raab, Ilinca Goia, Florin Zamfirescu, Vlad Ivanov, Mimi Branescu, Adrian Titieni |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 96 |
| Filmnummer | 104847 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fängslar inte i längden.
Välgjord, välspelad och väldigt stark speciellt mot slutet. Jag hade lite svårt att komma in i filmen och engagera mig men skulle vilja se den igen.
En film som försökte gå på djupet men inte riktigt lyckades förrän på slutet och då hade jag tyvärr tappat intresset. Jag gillade vad den försökte göra, men det höll inte riktigt och jag tror att det var för spretigt till att börja med för att sedan gå över mer i känslor men det tog för lång tid.
Man börjar kunna rumänska filmer nu: pratfilmer om lite vardagsdrama, i ungefär samma miljöer och ungefär likadan kamerateknik varje gång (ett nytt undantag är Pororoca, som skapade bra spänning genom talande tystnad) Den här verkar vilja vara så ofilmisk att det blir rätt platt och särskilt äkta känns det inte heller. Svårt att hitta ett konstnärligt värde, eller annat slags värde i den.
Bra spel och aldrig direkt tråkig men på det hela känns den rätt intetsägande, det händer helt enkelt inte så mycket.
Känns väldigt bra och välgjord men de teman som lyfts i filmen berör mig inte särskilt.
Calin Peter Netzers Cornelias kärlek (Pozitia copilului) från 2013 är ett rätt sevärt rumänskt vardagsdrama även om vissa delar i storyn är lite överdrivna. Luminita Gheorghiu är bra i huvudrollen som Cornelia.
Fruktansvärt dålig film. Flaxigt amatörmässig handkameraarbete och tunn dialog som sällan berör. Endimensionella karaktärer... Trist och dålig. 1:a.
Nej jag var inte imponerad. Framför allt bryr jag mig inte om nån av karaktärerna, det är ett gäng filurer som lite grann får det de förtjänar, det förtar ju ganska mycket av spänningen. Det blir ganska långsamt och även om det endast i undantagsfall blir direkt tråkigt så är ju det en ganska låg måttstock att överträffa också. En svag 2a, men då den trots allt fick guldbjörnen i Berlin inser jag att jag kanske är i minoritet. Det jag gillade med den var att man faktiskt behandlade familjerelationerna på ett bra sätt, men jag måste ju bli lite engagerad också för att det ska ge nåt.
Fy fan va dålig. Punkt .
