BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Bränd
Jong-su träffar Hae-mi, som är en bekant sedan flera år tillbaka. Hon ber Jong-su att passa hennes katt medan hon åker iväg till Afrika. När Hae-mi kommer tillbaka har hon med sig sin nya vän Ben, som hon träffade i Afrika. Ben är till en början en mystisk kille som verkar vara väldigt rik, och en dag berättar han om sin hobby till Jong-su.
| Originaltitel | Beoning |
| Alternativ titel | Burning |
| Regissör | Lee Chang-dong |
| Manus | Lee Chang-dong, Oh Jung-mi |
| Genre | Drama, Mysterium, 2010-tal |
| Skådespelare | Yoo Ah-In, Steven Yeun, Jeon Jong-seo, Kim Soo-kyung, Choi Seung-ho, Mun Seong-kun, Min Bok-gi, Lee Soo-jeong, Ban Hye-ra, Cha Mi-kyung, Lee Bong-ryeon |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 216 |
| Filmnummer | 131620 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Första 90 minuterna var riktigt sega.
Psykologiskt drama som lever mycket på sitt mystiska anslag. Snygga miljöer och foto och intrigen håller oss på halster länge och väl, men till sist känner jag mig ändå bestulen på något väsentligt, inte minst när filmen är så pass lång och bygger upp för mer så att säga. Ogillar också inslag av drogliberalism. Betyget landar in på en 3;a.
Inte riktigt min grej, på tok för långsam och storyn är inte SÅ originell som regissören tycks tro. Med detta sagt, det är snyggt och välgjort med en del bra scener.
Lite av en besvikelse då hypen var så enorm och jag sett fram emot att se den en längre tid. Det är bra och ganska intressant men den tar inte tag i mig som en riktigt bra film ska göra och den är dessutom alldeles för lång och känns som den bitvis står helt stilla.
Stundtals briljant men den är lite för lång och lös i kanten. Tråkigt slut.
En fascinerande film på flera sätt. Den har lite känslan av en europeisk 60-tals-film, och det är kul att få den stilen i modern koreansk tappning. Jag gillar karaktärerna och dialogen, och det är intressant att fundera på vad allt egentligen handlar om. Någonting kring sanning och fiktion tycks den vilja utforska, här finns trots allt mycket vars sanningshalt aldrig riktigt bekräftas. Katten är det tydligaste och roligaste exemplet på det. I en annan film skulle jag mycket väl kunna reta mig på att de slänger in så mycket oklarheter, men här gillar jag verkligen de udda detaljerna, och det gör inte så mycket ifall det skulle visa sig att de inte betyder någonting alls. Jag har inte heller bestämt mig för om Steven Yeun är bra på att spela störig eller om han bara är störig, men funkar i störiga roller gör han. Jag vet dock inte om jag är helt nöjd med vart filmen tar vägen. Några klara svar behöver jag nödvändigtvis inte, men jag hoppades nog att den skulle lämna ett intressantare slutintryck efter sig. Det känns dock som en film som tjänar på att ses flera gånger. Betyget nu blir en någorlunda stark trea
Jag brukar inte uppskatta filmer som berättas så här långsamt och där det inte finns någon konkret röd tråd som för filmens handling framåt. Men den här filmen suger på något sätt in mig direkt, jag får så starka känslor för karaktärerna och en så djup nyfikenhet på var det här ska ta vägen. Det finns så mycket snygga detaljer i hur den visar upp klasskillnader och perspektiv men det är mest bara så himla starkt hur filmen suger in mig och hur den växer och håller mig på spänn och sen levererar ordentligt. En riktigt stark fyra och en av årets allra bästa filmer.
vad är en metafor?
Man får använda mycket fantasi föt att få ihop handlingen -- det händer ingenting i själva filmen. Inte ointressant, men mördande segt...
Den här pretentiösa och lågmälda filmen passade inte mitt deprimerade sinnelag. Visst fanns det en hel del att relatera till, men det kändes mest irriterande. Och nånting hade den väl. Kvalitet kanske. Så kanske skulle jag kunnat gilla den bättre en annan gång, eller så är den inte för mig men jag förstår att andra kan vara nöjda.
