BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Brustna omfamningar
Kärlekshistorien om förhållandet mellan en regissör och en skådespelerska, som är fast i ett destruktivt äktenskap med en mäktig och hänsynslös affärsman.
| Originaltitel | Los abrazos rotos |
| Alternativ titel | Broken Embraces |
| Regissör | Pedro Almodóvar |
| Manus | Pedro Almodóvar |
| Genre | Drama, Romantik, Thriller, 2000-tal |
| Skådespelare | Penélope Cruz, Lluís Homar, Blanca Portillo, José Luis Gómez, Tamar Novas, Rubén Ochandiano, Marta Aledo, Chus Lampreave, Ángela Molina, Ramón Pons, Lola Dueñas, Kira Miró, Carmen Machi, Rossy de Palma |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1378 |
| Filmnummer | 73315 |
Recensioner
Pedro Almodóvar är snart 60 år gammal, han har definierat en säregen stil och är den mest prominenta filmspanjoren sedan Buñuel. Med komedin Kvinnor på gränsen till ett nervsammanbrott fr... Läs mer »
Pedro Almodóvar är tillbaka med en film som lyckligtvis inte är lika forcerat gråtig eller irriterande vulgär som andra episoder i den spanske superstjärnans katalog av höga klackar, nervsamman... Läs mer »
Kommentarer
Det här var faktiskt den första Almodovar-film jag såg, när den kom 2009. Såg den på bio och jag minns det som att jag gillade vad jag såg. Andra titten, 8 år senare och 17 Almodovar-filmer senare konstaterar jag att trean håller. Men jag har sett många Almodovar som är bättre.
Förvisso kändes filmen som en standardfilm som inte riktigt kunde engagera, men tillräckligt många element var tillräckligt intressanta för att jag ska utforska Almodóvar mer (till att börja med Netflix-filmerna).
Vackert regisserat av en av de bästa. Manus och regi lyfts lysande av en bra skara skådespelare som ger liv åt filmen. Historien är inte särskilt komplicerad men utförd på ett så bra sätt att man blir helt fastlåst. Editerat och ihopsatt riktigt bra.
På gränsen till en femma. Riktigt underhållande (inte ha-ha-underhållning) och spännande film med skönt meta-tema.
Låg länge på en medeltrea, men på nåt sätt så lyckas alltid Almodóvar få känslorna att vibrera. Slutet var väldigt fint, tyckte jag - och höjer till en fyra.
Jag gav den en femma efter första gången men nu tycker jag det räcker med en fyra (det är väldigt bra det också).
Egentligen en trea men som vanligt lyckas Almodóvar höja betyget ett steg med sin fantastiska scenografi.
Måste tillägga att för mig som gammal hemmabioentusiast så var det väldigt trevligt att se att en CRT-projektor fick en så framträdande roll i filmen. Dagens ungdomar vet väl inte ens vad en CRT-projektor är, idag när allt är digitalt.
Något sämre än genomsnittet för Almodóvar, men ändå en hyfsat stabil trea. Den känns lite lång och lyckas inte riktigt fånga mitt intresse hela vägen. Kul med reflexiviteten och pastichen av Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott.
Inte lika mycket av en perfekt helhet som många av hans andra filmer, men här finns lika många fantastiska, gripande och härligt bisarra scener som vanligt. Kanske en något svag Almodovar, men definitivt en bra film och ett måste för fans.
