BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Botgöring
En diktatorisk borgmästare i en georgisk stad avlider. Liket dyker upp natt efter natt i sonens trädgård.
Originaltitel | Monanieba |
Alternativ titel | Pokajanije, Pokayanie, Confession, Repentance |
Regissör | Tengiz Abuladze |
Manus | Tengiz Abuladze, Nana Dzhanelidze |
Genre | 80-tal, Drama |
Skådespelare | Avtandil Makharadze, Ya Ninidze, Zejnab Botsvadze, Ketevan Abuladze, Edisher Giorgiobiani, Kakhi Kavsadze, Merab Ninidze, Nino Zaqariadze, Nano Ochigava |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 48 |
Filmnummer | 40540 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Den sista delen i trilogin. Fint filmad och innehåller några udda scener, men jag ogillar berättarstilen. Den är spretig, långsam och ganska teatral. Den förra var bättre.
Filmen lyfter ett mycket intressant ämne, där fokus framförallt ligger på hur vi hanterar tidigare generationers omoraliska handlingar, snarare än handlingarna i sig. Man kan förstå att censuren inte uppskattade filmen, men det är att göra den en otjänst att endast se den ur sovjetiskt perspektiv. Utförandet har dock sina brister. Det är fullt av satir och metaforer som kräver sitt sammanhang. Mycket blir outtalat och gör att det emellanåt blir långtråkigt. Formmässigt är intrycket blandat. Regin är okej, men fotot är trist och färgerna blaskiga. De lätt surrealistiska drömepisoder är emellertid häftiga. Filmens stora styrka är annars Avtandil Makharadze som är fullkomligt suverän.
Inte utan potential men det saknas helt en känsla för rytm och tempo vilket gör att de satiriska elementen blir utan udd och tajming och de patosfyllda scenerna känns väldigt missriktade och klumpiga. Jag gillar annars det absurda tilltalet men den borde varit en timme kortare, klippt ihop de två tidsplanen och haft mycket mer åttiotalsmusik. I sitt nuvarande tillstånd är detta en tung elefant som helt ograciöst försöker dansa charleston men ständigt välter omkull och får nöja sig med att sparka med benen i luften.
Snark, trist, tråkigt. Betyg 1.8
Väldigt surrealistisk och drömlik film och jag kan inte annat en att håla med förgående talare om att man kanske borde lite historiska kunskapar för att riktigt kunna uppskatta denna film. Det denna film i grund och botten vill förmedla är ett frihetsbudskap. Detta görs på ett så pass smart, raffinerat och ironiskt sätt att jag inte kan ge annat än en femma.
Nästan övertung symbolik... och full av referenser till den sovjetiska och georgiska historien. Scenen där Keti och hennes mor försöker få nyheter om fadern är exempelvis en direkt referens till Achmatova. Det krävs nog en hel del förkunskaper för att man skall kunna uppskatta denna film.