BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Borgarklassens diskreta charm
En ambassadör återvänder från ett litet land där han också verkat som narkotikasmugglare. Han tänker bjuda några vänner på middag, men alla försök tar en märklig vändning. På första restaurangen visar det sig att ägaren ligger död i köket. På en annan rycks bakgrunden plötsligt bort och sällskapet sitter på en teaterscen med en förväntansfull publik framför sig!
| Originaltitel | Le charme discret de la bourgeoisie |
| Alternativ titel | The Discreet Charm of the Bourgeoisie |
| Regissör | Luis Buñuel |
| Manus | Luis Buñuel, Jean-Claude Carrière |
| Genre | Drama, Komedi, Fantasy, 70-tal |
| Skådespelare | Fernando Rey, Paul Frankeur, Delphine Seyrig, Bulle Ogier, Stéphane Audran, Jean-Pierre Cassel, Julien Bertheau, Milena Vukotic, Maria Gabriella Maione, Claude Piéplu, Muni, Pierre Maguelon, François Maistre, Michel Piccoli |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2066 |
| Filmnummer | 6169 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Svag trea.
1,5. Det händer ju fan inget. Finns ingen Story. Vad är det man ska känna? Det står "komedi" men den lockar ju inte till ett enda skratt. Snygga tjejer, that's about it. Intressant när en snubbe påstår att franska soldater under WW1 tvingades dricka tre liter vin om dagen. Tvingades av vem?
Typ som när man ser Edward Blom eller Carl-Jan Granqvist i någon uppesittarkväll hälla i sig sprit och käka som grisar bara för att dem kan. Är ju samma med Borgarklassen i denna film eller politiker. Funkar att se, men inte jätte intressant.
Försöker visa på medelklassens/"borgarnas" sociala polityr, deras spel inför varandra, deras gömda tarvligheter, och vad de är rädda för -- ett skådespel om ett skådespel alltså, gjort enligt en marxistisk tradition. Inget som imponerar. Som vanligt här på Filmtipset är det dock underhållande att läsa tidigare kommentarer, där nyindoktrinerade ungdomar självbelåtet upphöjer sig till domare över en påstådd klass de tror att de själva inte tillhör.
Jag tycker precis som med The Exterminating Angel så börjar det väldigt underhållande och bra men allt eftersom så liksom svalnar mitt intresse. Den här lyckas dock hålla sig på trean filmen igenom. Den här typen av surrealism tilltalar mig inte riktigt i längden tror jag.
Hyfsat underhållande och relativt effektiv satir.
Nja... Buñuel fortsätter vägra att imponera fullt ut. Det här är visserligen riktigt intressant och spännande stundtals. Men de många vändningarna låter inte filmen blomma ut helt och det hela hålls kvar på "intressant experiment"-nivån istället för att bli ett filmiskt storverk. Liksom alla Buñuels andra filmer (förutom de dåliga). Trea eller tvåa, det är frågan... Sätter en svag trea ändå, för filmen är ändå underhållande för det mesta, och har många goda poänger.
Inte alls lika svår och obegriplig som jag hade väntat mig, istället hyfsat underhållande och sammanhållen med bra fart och flyt genom hela filmen vilket gör det rätt kul att se den, även om den blev lite långdragen framåt slutet. En film som antagligen vinner på att ses flera gånger.
Småroliga episoder som visar borgarklassens dekadens, ytlighet och avsaknad av moral. Smårolig och politiskt småintressant, men inte så mycket mer.
Ibland handlar det bara om intryck. Jag känner att denna har lämnat ett väldigt bestående sådant. Det handlar mycket om färgerna, de skapar filmens identitet väldigt väl. Och så är det onekligen så att absurditeten i filmen är underhållande, och den relativt komplexa kritiken av borgarklassen väldigt sympatisk. Kackerlackorna är mina favoriter också.