BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Blue in the Face
Skådespelarna och gänget bakom kameran till Smoke hade så roligt under inspelningen att de av bara farten spelade in en film till! Samma cigarraffär, samma ägare men med nya ansikten som kommer och luftar sina åsikter om allt mellan himmel och jord.
| Originaltitel | Blue in the Face |
| Alternativ titel | Brooklyn Boogie |
| Regissör | Wayne Wang, Paul Auster |
| Manus | Wayne Wang, Paul Auster |
| Genre | Komedi, 90-tal |
| Skådespelare | Harvey Keitel, Victor Argo, Keith David, Giancarlo Esposito, Michael J Fox, Mel Gorham, Jared Harris, Jim Jarmusch, Madonna, Lou Reed, Roseanne Barr, Mira Sorvino, Lily Tomlin, Malik Yoba, José Zúñiga, Stephen Gevedon, Peggy Gormley |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 915 |
| Filmnummer | 431 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Möjligt att jag borde sett filmen Smoke innan (det här är ju en uppföljare till den) men det har jag inte. Uppskattar ändå stort händelserna i och utanför AugiesTobak i Broklyn. Det är varmt och smart gjort. Lite extra kul blir det ju också som svensk att höra Lou Reeds dialog om hans amerikasyn på Sverige.
Dock är det tråkigt att filmens tekniskt nivån (det gäller bildkvalitén) är så dålig, detta gäller åtminstone den DVD utgåva jag kollade. Men soundtracket är i alla fall schysst.
Glädjen och hur kul de medverkande verkade ha under inspelningen smittar av sig. Lou Reeds Sweden-anekdot och episoden med rånet i början var bäst.
Denna uppföljare når absolut inte upp till "Smoke" och det mesta känns rörigt och okoncentrerat. Svaret ligger nog i att här i denna filmen skapades inget riktigt manus utan improvisation var det som byggde upp denna filmen. Nu i efterhand hade man önskat ett riktigt manus. Det som höjer betyget är alla kända ansikten som dyker upp i filmen.
Underbart skådespeleri, även om alltsammans är rätt löst sammansatt jämfört med Smoke. Roseanne Barr är lysande!
Svår film att betygsätta då den mest är uppbyggd på situationer som råkar uppstå. Men det är charmigt kring tobaksaffären och om tankarna kring brooklyn.
Håll utkik efter scenen där Lou Reed påstår att Sverige är ett läskigt land. Annars är detta en oftast patetisk och fullkomligt osammanhängande episodfilm, nästan så att man tror att det är de borttagna scenerna från Smoke som bara har klippts ihop här.
Som så många andra episod-filmer så är det här en ojämn och smårörig rulle. Lite för mycket nonsens blir det, men det är ändå tillräckligt många sekvenser som är bra för att det här ska vara värt att spendera tid på. Sekvensen med Jarmusch håller i synnerhet väldigt hög klass. Samtidigt är ju filmen också lite av en kärleksförklaring till Brooklyn och man har lyckats bra med att förmedla en genuin känsla av området. Sammantaget är det en trevlig och emellanåt rolig film, så en svag trea räcker det till
Det verkar som om den här filmen lite är gjord med en klackspark och man får väl se den på det viset, de verkade i alla fall haft roligt under tiden. Jag hade väl inte så roligt när jag tittade, men det var lite småtrevlig nostalgi kan man säga. Jim Jarmusch och Harvey Keitel var roligast att se.
Givetvist inte i samma klass som Smoke, men karaktärerna och deras monologer och dialoger var ändå mycket charmiga och underhållande. Jag hade ett leende på läpparna igenom hela filmen.
Älskade Smoke, men denna kändes bara forcerad och ointressant.
