BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Röd
13-åriga Meilin förvandlas till en röd panda så fort hon blir exalterad. Detta ställer till vissa problem i det dagliga livet. Men kvinnorna i Meilings släkt känner till problemet och vet att det går att göra sig av med den röda pandan.

Originaltitel | Turning Red |
Alternativ titel | Bli Röd, Blir Röd |
Regissör | Domee Shi |
Manus | Domee Shi, Julia Cho, Sarah Streicher |
Genre | Drama, Komedi, Animerad, Familjefilm, Fantasy, 2020-talet |
Skådespelare | Rosalie Chiang (röst), Sandra Oh (röst), Ava Morse (röst), Hyein Park (röst), Maitreyi Ramakrishnan (röst), Orion Lee (röst), Wai Ching Ho (röst), Tristan Allerick Chen (röst) |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 231 |
Filmnummer | 142273 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Hade inte väntat mig ett sånt direkt tilltal till de yngre tonåren. Den är häftig.
Bättre idé än genomförande. Men helt ok att se med tonåringarna.
Inte alls gjord för mig, utan förmodligen får barn och föräldrar till barn (särskilt unga tjejer) ut mest av denna. Med det sagt: småkul film. Störst fan av scenerna där folk, likt en annan, i princip sprängs av att se något gulligt.
Såg den på flyget från NY så både ljud och bild var undermåligt. Men handlingen var helt okej och själva tjejgänget var härligt. Jag gillade stilen den var animerat i, nästan realistiska miljöer men lite barnsligare figurer. Dock var takten för snabb för min lite semestertrötta hjärna. Jag missade nog ganska mycket.
Det är fascinerande att se en ny Pixar-film som så uppenbart är gjort av någon mig jämngammal. Jag fyllde 11 år 2002, och samtiden som skildras bjuder på mycket igenkänning. Men bara till viss del; ofta när man ser den här tiden skildrad nostalgiskt tycker jag det känns som att den är gjord av de som då var "coola gänget" i skolan, för alla trender som jag tyckte var fåniga redan då, som att stå och skrika på en pojkbandskonsert med uppenbar playback eller att febrilt försöka hålla liv i en tamaguchi, framställs alltid med ett enormt nostalgiskt skimmer, som om de där tonåren efter när man insåg att allt sådant egentligen hade varit urdumt aldrig inträffat. Och alltid är kompisgänget tajtare än tajtast, och viktigare än familj och allt. Jag har inte kontakt med en käft från den tiden, de som fanns föll alla bort under högstadiet redan, och lika bra så. Men åter till filmen: Det är smått otroligt att Disney gjort en mens-film. Och inte särskilt subtilt heller. Redan titeln skvallrar ju om vart det barkar, men här finns också bindor och allting, och en slags vilja att beskriva puberteten lika finurligt och utmålat som Insidan ut. Budskapet blir här dock en smula mer uppenbart. Som vuxen är det ju ganska självklart vart det hela är på väg, och inte på lång väg så smart och rörande som Insidan ut. Men metaforen håller, och allt som allt fungerar det, inte minst biten med hur den strama modern och alla hennes släktingar har spärrat in sina pandor. Det där med pandor förresten... bara jag som tyckte ordet "panda" ibland användes som metafor för "pussy"? Den lurviga pälsen på det, och hur svansen hoppar fram ur underlivet... otroligt vågat och snuskigt av Pixar ifall detta är avsiktligt, och även om det inte är avsiktligt blir jag chockad att Disney släppte igenom det hela, för jag tror inte jag är ensam om att plocka upp dessa subtila antydningar. Annars känns filmen förstås otroligt samtida på ett lite snusförnuftigt vis som nog kommer åldras en hel del. När det gäller filmens stil så är jag inte överförtjust i det höga tempot klipp klipp klipp och rappt tempo och dialog hela tiden; känns YouTube. Men jag kom in i storyn och sedan störde det inte så mycket. Animationen var inte särskilt snygg tyvärr, och det var lite märkligt hur det ibland var ganska manga-likt men för det mesta inte. Sista akten var kanske lite onödig, filmen hade nog klarat sig väl utan att King Kong-klimax. Humorn var mycket pinsamhetshumor, vilket inte var jättekul, men det passade ju in i storyn så det fungerar ändå. Så lite splittrat intryck alltså. Disney har fortfarande en identitetskris, men det märks att regissören bakom denna gjorde filmen från hjärtat. Samtidigt är ännu en film om familjekonflikter som ställs på sin ända av att en huvudkaraktär förvandlas till ett lurvigt djur är kanske bara en för mycket. Rätt bra ändå, sätter en trea.
Det här var då en jävla jobbig film. Huvudpersonen är jobbig, och hennes morsa är nog ännu värre. Överhuvudtaget är alla karaktärer stereotypa, och humorn är mest bara fånig. I grunden är det väl inget annat än en barnvänligare variant av Hulken
Så rolig, gullig film som jag och barnen gillar och rekommenderar.
2022-03-25: Extremt generisk och flavor of the month. Känns som en netflix-animation.
Ok om man vill se en Disney- eller DreamWorks-film men förväntar man sig Pixar så blir man besviken.
Relativt mediokert men som alltid fint budskap. Lägger sig i mitten av pixars filmer, så tyvärr på en sådan vacker film.