BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Bleka dödens minut
Farfar sätter sig ner och berättar en saga för sitt barnbarn. Det är en klassisk saga som innehåller allt - en vacker prinsessa som fått reda på att hennes älskade har dödats, en prins som hon inte vill gifta sig med, en ond kung, fäktning, kidnappning - och så kärlek förstås.
| Originaltitel | The Princess Bride |
| Regissör | Rob Reiner |
| Manus | William Goldman |
| Genre | Komedi, Familjefilm, Romantik, Äventyr, Fantasy, 80-tal |
| Skådespelare | Cary Elwes, Robin Wright, Chris Sarandon, Mandy Patinkin, André the Giant, Wallace Shawn, Christopher Guest, Fred Savage, Peter Falk, Mel Smith, Billy Crystal, Carol Kane, Peter Cook, Malcolm Storry, Willoughby Gray, Anne Dyson, Margery Mason |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3489 |
| Filmnummer | 4510 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Helt okej trevligt och underhållande matinéäventyr där de bästa höjdpunkterna redan är välkända då det är replikerna som nått utanför själva filmen.
Håller med nedanstående talare: lever inte upp till hypen. Alldeles för långsam och inte tillräckligt kul, med tanke på alla inblandade hade jag förväntat mig en mer typisk judisk humor men därav märks inget alls. Några jättebra passager däremot och de ikoniska replikerna känner man ju igen. Den märkliga svenska titeln kanske är hämtad från Birger Sjöbergs sång?
Lever definitivt inte upp till hypen om man inte har nostalgin med sig sedan barndomen.
Huh? Varför den dåliga svenska titeln?
Otroligt mycket 80-tal och en fantastisk känsla av äventyr. Goldmans manus är fullproppat med bra repliker och castingen är ganska mycket spot on. Cary Elwes som jag mest känner igen från Saw visar sig vara en atletisk charmör i sin ungdom och Robin Wright som jag förknippar med Claire Underwood från House of Cards kände jag inte ens igen när jag såg filmen, så uppslukad var jag av prinsessan Smörkopp och hennes vita riddare. Birollerna är också fyllda av roliga karaktärer, Sarandon, Patinkin, Guest och allas vår egen André The Giant är härliga att beskåda. Det är färgglatt, det ser bra ut, det låter bra och det är engagerande både humormässigt och emotionellt. Jag förstår att den här har blivit en kultklassiker, frågan är varför jag inte sett den förut? Jag kan verkligen se att den hade fått otroligt med nostalgipoäng då, så mycket att jag lägger på några nostalgipoäng trots att jag inte såg den förrän nu. Dessutom smyger den sig på mig så här i efterhand, jag trodde det var en stark 3a, men jag känner nu att det räcker inte. Den här ska upp i finrummet, Rob Reiner gör det igen. Det känns dessutom som en film man kan se många gånger utan att tröttna. Bravo!
Njae, godkänd
Så jädra konstig, men underhållande
Farfar är full!
Underhållande
En av de mest outhärdliga filmer jag lyckats ta mig igenom. Jag tror inte jag skulle klara av att se den igen även om någon erbjöd mig en stor summa pengar.
