BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Svart Venus
Sara Baartmans historia; den svarta sydafrikanska kvinnan som kallades för Hottentott Venus. Baartman visades upp som vilde i bur i London och Paris och dog sedan som prostituerad. Efter sin död dissekerades och förevisades hon som en groda på ett laboratoriebord av dåtidens främsta vetenskapsmän.
| Originaltitel | Vénus noire |
| Alternativ titel | Black Venus |
| Regissör | Abdellatif Kechiche |
| Manus | Abdellatif Kechiche, Ghalia Lacroix |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Yahima Torres, Andre Jacobs, Olivier Gourmet, Elina Löwensohn, François Marthouret, Michel Gionti, Jean-Christophe Bouvet, Jonathan Pienaar, Rémi Martin, Jean-Jacques Moreau |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 158 |
| Filmnummer | 86794 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En stark och gripande berättelse, men inte lika stark och gripande film. Då det gäller produktion finns absolut inget att klaga på. Kostym, smink, exteriör/interiör, regi och skådespel är helt utan klander. Men filmen är för lång och alldeles för repetitiv. På samma speltid hade vi kunnat få betydligt mer information och betydligt färre lösa trådar. (7+/15)
Bland det jobbigaste jag har sett. Men oerhört bra och inkännande av Kechiche.
Intressant att det är Sarah Baartman som ska vara huvudkaraktären/huvudrollen i sin egen historia (antar jag) men att det snarare handlar om männen som utnyttjar henne, och deras tankar och känslor om henne. Håller helt med Fiedeli här nedan om att vi egentligen inte får veta något om Sarahs känslor eller tankar alls (eller någon av kvinnorna i filmen), utan det är snarare om de vidriga männen det handlar. Eller det kanske snarare är tragiskt än intressant.
Kanske någon kan berätta Sarah Baartmans historia med henne i huvudrollen istället för de vidriga männen, skulle faktiskt kunna vara lite skoj, för omväxlings skull.
Upprörande film baserad på levnadsödet av "Hottentott Venus" som blev tagen från Sydafrika och förevisad och exploaterad som freak,exotisk vilde,sen prostituerad och till sist dissekerad och utställd. Mycket intressant och absurd historia där det knyter sig i magen över all förnedring och exploatering som hon utsätts för. MEN det känns nästan som filmen vältrar sig i det den kritiserar och drar verkligen ut på scenerna i ett övertydligt frosseri. Berörande, välspelad och historiskt intressant, men för lång.
Underbart. Magisk. Väldigt trogen sin tidsperiod och karaktärerna pratar med varandra och inte med oss. Om man förväntar sig några brandtal om feminism eller antirasism har man nog kommit till fel århundrade. Till skillnad från vad recensenten skriver på kulturbloggen som finns länkad längre ner så förnedrar den här filmen inte alls huvudpersonen utan just de personer som förnedrade henne.
Det finns ett problem med denna historia, som är långt större än synen på svarta i dag. Kvinnosynen. Sarah Baartman, spelad av Yahima Torres, reagerar känslomässigt knappt på någonting. Hon skriker låt mig vara när hon blir undersökt av franska rasdoktorer, gråter när hon blir slagen och när hon påminns om sitt barns död. Men vad mer? Varför är hennes känslor, eller kvinnornas känslor över huvud taget, i den här filmen så undertryckta när det är de so borde stå i fokus? Det är filmens stora problem, liksom med många andra skildringar av "starka" kvinnor (se Sleeping beauty). Jag vill inte se Baartman bli förnedrad, jag vill urskilja de små detaljerna hos henne som avslöjar vem hon är istället för att ideligen påminnas om en uppenbar förlegad människosyn. Tråkig.
Självklart ett omskakande och upprörande drama. Samtidigt som jag inte känner mig allt för överraskad. Det hela utspelade sig i början av 1800-talet. Som svensk så skäms jag för att det rasbiologiska institutet i Uppsala lades ned först i slutet av 50-talet. Till råga på allt så var vi dessutom först att instifta ett sådant institut 1922. Och tyvärr, än i dag så finns det människor som blint tror på samma rasteorier som man gjorde för två hundra år sedan!. Men för att återgå till filmen så förtjänar den utan vidare en svag fyra i betyg.
Lite för lång som många påpekat. Men jag hävdar att den egentligen kunde varit längre för filmen är väldigt bra. Det som gör att den upplevs för lång är att det finns en gräns för hur mycket man kan ta in som människa. Jag sitter med en klump i magen och skäms för hur vi i västvärlden har agerat genom historien. Skäms riktigt ordentligt för vad vi, vita män med makt har gjort. Det pågår än idag, vi suger ut den afrikanska kontinenten och svär oss fria från ansvar. Idag genomförs det dock på en mer intrikat nivå, i kapitalismens tecken. Längden på filmen gör att det inte går att värja sig från känslan, kanske något filmskaparen tänkt på? Ungefär 3 timmar av ångest, är ett litet pris att betala i jämförelse med vad imperialsimen åsamkat i lidande under flera hundra år. När filmen är slut är jag dock glad över att slippa bli påmind längre. Håller också med om beskrivningen på: http://videosondag.wordpress.com/20 12/01/20/svart-venus/ Filmen borde ingå i skolundervisningen anser jag!
Fruktansvärt levnadsöde som tyvärr skildras i en alldeles för lång film. Intressant men samtidigt inte helt engagerade, svårt och sätta fingret på vad det är som inte funkar men filmen skaver på fel sätt.
Svag fyra på grund av att filmen var något för lång, koncentrationen började tryta ett bra tag innan filmens slut. Med det sagt så är historien väldigt gripande, den utmanar betraktaren på många olika plan.
