BETYG
2.7
av 5
2.7
av 5
Bergman Island
Tony är en en hyllad regissör som bjuds in till det mytomspunna Fårö under Bergmanveckan. Med sig på resan har han sin fru Chris som hoppas få inspiration till sitt eget filmmanus i det vildvuxna landskapet. Det späckade programmet gör att de upplever ön på varsitt håll och minnen av Chris första kärlek börjar plötsligt göra sig påminda. Gränsen mellan verklighet och fiktion suddas ut och paret glider allt längre ifrån varandra.
| Originaltitel | Bergman Island |
| Regissör | Mia Hansen-Løve |
| Manus | Mia Hansen-Løve |
| Genre | Drama, 2020-talet |
| Skådespelare | Tim Roth, Vicky Krieps, Mia Wasikowska, Melinda Kinnaman, Anders Danielsen Lie, Joel Spira, Anki Larsson, Stig Björkman, Siri Hjorton Wagner |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 82 |
| Filmnummer | 140797 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En ytterst behaglig film med intressanta teman och struktur. Här utforskar man relationer och den kreativa skapandeprocessen på ett fascinerande sätt, och det är väldigt kul att fundera på hur de olika lagren av fiktion hänger ihop. Filmen har också blivit bättre ju mer jag har tänkt på den. Även härligt med allt Bergman-snack förstås, och man blir ju nästan lite sugen på att besöka Fårö efter det här. Träiga insatser från svenska skådespelare i mindre roller är möjligen en liten plump i protokollet. Stark trea
Trevlig, vilsam, Pretto.
Uselt soundtrack.
Lekfullt och meta skulle man väl kunna säga. Och det där med meta verkar ligga paret Hansen-Löve o Assayas varmt om hjärtat inte minst med tanke på Irma Vep och så vidare. Visst tjatas det om Bergman på ett överdrivet och skitnödigt sätt skulle jag säga. Vi svenskar är förstås mer bekväma med jantelagen där ” ingen” ska upphöjas eller vad man ska säga. På gott o ont kanske. Jag tycker ändå det var en trevlig film men jag kan förstå kritiken. Betyget blir en 3;a
Det tycks som om många underskattar den här filmen, eller stör sig på hur den förhåller sig till Bergman. Men det som kanske kan ses som svagheter, att filmen känns lite skissartad och ofärdig, flyktig och ”lätt”, är också dess styrka. Den är lekfull och öppen i sitt spel mellan olika lager av fiktion och den närmar sig typiska Bergmanmotiv som tystnaden mellan människor med samma inställning, prövande, iakttagande men också ömsint och hoppfullt. Och framförallt har den ett befriande skikt av humor. De små porträtten av distanserade, lite självupptagna män är träffande och roliga.
De båda historierna som berättas är väldigt lika varandra. Klyschig standardromantik där allt går långsamt och är väldigt övertydligt. Sedan att det är tema Ingmar Bergman och utspelar sig på Fårö verkar mer vara för att marknadsföra Fårö som en vacker och speciell ö och Bergman som en (jag skriver inte "vacker") speciell regissör, och som båda väcker känslor. Det verkar som att både handlingen och filmen pendlar mellan verklighet och fiktion. Jag kan också känna något av en lättnad av att den inte enbart förskönar eller fördömer vare sig Bergman, Fårö eller svenskarna. Bergman spelade förvisso också in några av sina kända filmer på Fårö, men jag upplever inte alls att det är ett försök att efterlikna Bergman-filmer, utan i så fall att det mer ska kännas dokumentärt eller verklighetsbaserat i stilen. Jag läste något om att Bergman från början var skeptisk till ön, men sedan förälskade sig i den och blev fast.
Riktigt rörig handling där huvudpersonerna omväxlande befinner sig i nuet, och ibland i ett fiktivt filmmanus. Fina miljöer från Fårö, men det väger inte upp för svårbegripbar story och krystade dialoger. Vill man se något "Bergmanskt", då rekommenderar jag att man ser en äkta Bergman-film. Den här rullen får en svag 2:a.
Har lite svårt att bestämma mig vad jag tycker. Inledningsvis blev jag betagen i det lugna tempot, naturen och parets utforskande. Sedan kom en annan historia in i bilden och det är där jag blir splittrad, i grunden inget fel på den och greppet är intressant, men får också tanken att man inte trodde att grundhistorien skulle räcka. Så trean är inte den starkaste.
Jag har ett personligt förhållande till Fårö, varför denna film är intressant för just mig, bland annat kände jag igen många platser på ön och kunde namnge åtminstone en statist. Hade samma film istället handlat om exempelvis Åland skulle den vara sämre i mitt tycke. Som filmtips ska det emellertid inte spela någon roll. Här följer min neutrala kommentar:
Filmen har flera trådar som kränger i vinden. Ett filmskaparpar delar på sig i jakt på att skriva ett manus och att få veta mer om Ingmar Bergman. Hustrun försöker få till ett manus som förmedlas till tittaren i spelade sekvenser. Maken åker på sightseeing. Filmen mer än sicksackar sig fram, snarare tricktrackar sig. Det är som att äta en tigerkaka där färgerna och smakerna går över till rutorna intill. Början av filmen är mest dokumentär om hur paret anländer till Fårö för att sedan blir mer av spelfilm.
Skådespelet är något under genomsnittligt, scenerna är naturromantiska, historien är inte banal men inte heller fängslande och musiken består av "Vem kan segla förutan vind".
Jag rekommenderar filmen för alla som är förtjusta i Fårö, för övriga blir betyget 2½-
Stark inledning med en parallellhistoria som försämrar filmen och gör den spretig och mindre fokuserad.
Märklig blandning av tonlägen och en av de mest ojämna filmer jag sett på bra länge. Gillar strukturen och delar av filmen en hel del, samtidigt som annat mer närmar sig kalkonens rike.
