BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Beau Is Afraid
En paranoid man ger sig ut på en episk odyssé för att komma hem till sin mamma som nyligen gått bort.

Originaltitel | Beau Is Afraid |
Regissör | Ari Aster |
Manus | Ari Aster |
Genre | Drama, Komedi, Skräck |
Skådespelare | Joaquin Phoenix, Patti LuPone, Amy Ryan, Nathan Lane, Kylie Rogers, Denis Ménochet, Parker Posey, Zoe Lister-Jones, Armen Nahapetian, Julia Antonelli, Stephen McKinley Henderson, Richard Kind, Hayley Squires, Julian Richings, Bill Hader, Alicia Rosario, James Cvetkovski, Catherine Bérubé, Stephanie Herrera |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 130 |
Filmnummer | 145700 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Gillade den. Kändes som Ruben Östlund och Yorgos Lanthimos i en mix som mynnade ut i Ari Aster.. Snudd på en 4:a
Aster's Midsommar gillade jag. Den hade lite nya idéer och funkade bra. Beau är något annat. Phoenix som Beau är strålande och utan honom vet i fan om det ens blivit en film? Med öppet sinne efter vad jag hört tyckte jag första halvan faktiskt var helt okej. Men det flummas ut a det grövsta den senare halvan och med sina 3 timmar blev det en utmaning att se klart.
Man får vara hur briljant och konstnärlig som helst som filmskapare, men om det inte finns något som håller ihop storyn är det bara pretentiöst slöseri på tid. Första timmen är jättebra, men sedan går det stadigt utför och slutar i ett magnifikt magplask. Utan Joaquin Phoenix fantastiska insats hade det varit en solklar etta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag kan väl börja med att säga att jag ännu inte sett Hereditary, men att jag tyckte Midsommar var ren dynga, så min bild av Ari Aster är sedan tidigare färgad av skepsis. Här har han fått fria tyglar och går helt in för en konstnärligt ambitiös och djupsinnad historia som är lång, svår och knepig. Men vad handlar det hela om egentligen? Det kunde jag aldrig få fram. Det finns väl ett par teman, inte minst svag självkänsla och den komplexa relationen med morsan, men det är ändå för vagt. Jag kan absolut avnjuta filmer som bara är total galenskap, men helst då 90 minuter långa sådana. Den här håller på i tre timmar. I slutändan känns det mest bara som att Aster har kastat idé efter idé på skärmen, men jag tycker inte bitarna går ihop för att forma en helhet som faktiskt säger något. Nog hinner jag tröttna, allt! Däremot är Joaquin Phoenix lysande i sin roll.
Filmen är sevärd och klart underhållande, den första halvan var mycket bra men tyckte resten av filmen inte var lika underhållande vilket är synd då betyget blivit helt annorlunda.
Jag har nog aldrig sett en film med så många genomarbetade detaljer. Det är nästan så att man vill pausa konstant för att läsa alla små posters, billboards och skyltfönster. Jag har aldrig sett en så snygg, träffande och deprimerande dystopi som inte är en apokalyps.
När filmen var slut (som för övrigt känns betydligt kortare än sina tre timmar) kan jag inte säga att jag tyckte den var jättebra, men jag är glad att jag såg den. Innehåller även fantastiska skådespelarinsatser, av Joaquin Phoenix såklart, men främst av Patti Lupone i slutet som levererar en fruktansvärt bra monolog.
Har ingenting bra att säga om filmen överhuvudtaget förutom att jag inte kunde slita blicken från den under tre timmar.
Magisk badkarsbrottning.
Kan inte säga att den är bra egentligen, men mycket underhållande så som i vad händer nu.
För den är ovanligt, gillar du att se en film där du aldrig kan förutse vad som ska hända är detta ett bra val +4 minst.
Och detta utan att det ska vara (alltför) flummigt som ofta annars vid dessa tillfälle.
Imponerande på många plan och man måste älska en regissör som vågar och filmstudios som chansar på såna här galna idéer. För mig personligen håller det dock inte alls. Det tog mig fyra sittningar att orka ta mig igenom hela filmen. Skådespeleriet är fantastiskt, det finns scener som är riktigt riktigt bra men det är för jäkla splittrat och galet på den nivå att jag till slut inte ens bryr mig om vad som händer på skärmen.