BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Beasts of the Southern Wild
Sexåriga Hushpuppy bor med sin pappa i en liten by någonstans i den amerikanska södern. Hon får oftast klara sig själv och ser världen runt sig som ett ömtåligt nät av levande varelser, där hela universums existens är beroende av att alla delar passar ihop. Men en dag rubbas ordningen, byn översvämmas och hennes pappa blir allvarligt sjuk. I ett desperat försök att återställa ordningen måste den lilla hjältinnan ta sig an en katastrof av episka proportioner.
| Originaltitel | Beasts of the Southern Wild |
| Regissör | Benh Zeitlin |
| Manus | Benh Zeitlin, Lucy Alibar |
| Genre | Drama, Fantasy, 2010-tal |
| Skådespelare | Quvenzhané Wallis, Dwight Henry, Levy Easterly, Lowell Landes, Pamela Harper, Gina Montana, Amber Henry, Jonshel Alexander, Nicholas Clark, Joseph Brown, Henry D Coleman, Kaliana Brower |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2812 |
| Filmnummer | 95653 |
Recensioner
Beasts of the Southern Wild är en uppväxtskildring baserat på enaktaren Juicy and Delicious av Lucy Alibar. Den berättar historien om en grupp människor som lever i hemgjorda skjul mitt i Louisia... Läs mer »
Kommentarer
Gillar miljöerna. Gillar inte förnumstiga barn (berättarrösten, annars är flickan ok) och lynniga pappor. Kan tänka mig att de flyktiga karaktärerna funkade bättre på scen (filmen bygger på en pjäs). Någon äventyrsfilm är det inte (obefintlig handling). Civilisationskritiken dränks. Blir inte heller gripen. Vissa poetiska scener (utan pappan) är bra.
Miljöerna tyckte jag mycket om, stundtals också far-dotter-relationen och det finns budskap. Men det är en film som jag vill tycka bättre om och som hade kunnat bli mycket bättre. Det är överspel, tillgjort och övertydligt, vilket får den att likna en familjefilm. Fotot och kameraarbetet är inte bra, utan som en billig dokumentärfilm. Den är även spretigt berättad. Det kanske mest minnesvärda (förutom miljöer) är tyvärr pappans känslostormar.
JA till den fantastiska flickan och hennes alltför vuxna filosoferande.
NEJ till den skakiga kameran. Jag mår illa. Tror inte ens kameran skakade så här mycket under nittiotalets dogmavurm.
Sämsta filmen någonsin, blev SÅ ARG på allt och alla i den. Usch!
Vacker foto och huvudpersoner golvar mig med sitt närvaro. Gränsar på exploatering då många av skådisarna verkligen lever som i filmen men det är gjort med kärlek och respekt
Allt jag kan tänka är "Vaaaa?". Vad vill den mig? Hade den inte haft fantasy-inslagen som påhittade förhistoriska jättegrisar som hotar mänskligheten, så hade det ju varit en intressant tolkning av vad som kan komma att hända, men med sådana inslag blir det svårt för mig att ta det på riktigt allvar. Det blir liksom något annat. Verkligheten tonar bort. Nej tack. 0,5 på SH-skalan.
Inget för mig.
Såååå många starka scener
Jag smälter direkt när det är ett förnumstigt barn i huvudrollen, och sydstatsmiljön därtil är underbar. Men annars? Nej. Inte så roligt. Inget driv, ingen riktning. Jag förstod inte vad man ville skildra. Och plötsligt var det slut.
Underbar!
