BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Svinen
En familj försöker hantera faderns självmord, men sökandet efter sanningen leder till mörka upptäckter.

Originaltitel | Les salauds |
Alternativ titel | Bastards |
Regissör | Claire Denis |
Manus | Claire Denis, Jean-Pol Fargeau |
Genre | Drama, 2010-tal |
Skådespelare | Vincent Lindon, Chiara Mastroianni, Julie Bataille, Michel Subor, Lola Créton, Alex Descas, Grégoire Colin, Florence Loiret Caille, Hélène Fillières, Sharunas Bartas, Nicole Dogue, Elise Lhomeau, Christophe Miossec, Eric Dupond-Moretti, Claire Tran |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 153 |
Filmnummer | 105551 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Nej, jag har verkligen inte tålamod för detta.
Väldigt seg.
Karaktärerna får inget direkt djup och berättelsen blir lite för fragmentarisk. Trots det skapas stundtals väldigt mycket stämning - inte minst genom det snygga soundtracket. Blir dock i slutändan för ofokuserat för mig, och luften går lite ur den under sista halvtimman.
Inledande 20 minuter är klippningen i toppklass. Rullen kunde blivit riktigt bra om man fullföljde i samma stil. Jag tycker ändå man levererar och håller hela vägen in i mål. Jag blev positivt överraskad och rekommenderar denna. Stark 3a.
En annorlunda film om en familjetragedi, makt, och hopplöshet..
Jovars, hyffsat otrevlig. Rekommenderas på första dejten. Dock lite väl macho. Och även om upplevelsen var fin medans den pågick så är det en film som krymper snarare än växer i efterhand.
en film som aldrig känns långtråkig, självmordssekvensen är så snyggt gjord.
Vad överraskad man blev när en snäppet yngre Claes Elfsberg plötsligt dök upp mitt i!
Jag gillar noirblinkingarna, Lindons skådespel, den generella atmosfären, det till synes osammanhängande berättandet, in medias res-deluxe öppingen, den klassiskt eleganta Denisklippningen, hela berättarstilen och faktiskt även bytet till det krispiga digitala fotot funkar för firma Denis/Godard. Ibland kunde jag tycka att det blev lite för mycket gore och hemskheter för min smak. Jag gillade inte heller användandet av musik i den här filmen, något som brukar vara en styrka hos Denis. Det hade heller inte stört mig om vi hade fått något liten klarhet i vissa karaktärers motivationer, utan att det för den skull hade blivit alldeles för övertydligt och tramsigt. Nu var det kanske lite för oblikt i vissa stunder. Man kan också vara lite kritisk till den kvinnliga delen av den fina ensemblen, vilkas talanger känns rätt bortslösade. Särskilt Mastroanni som mest ägnar sig åt att vara putande fru, vilket kanske är en kommentar i sig, men det sänkte filmen för mig lite. Det hela summerar till en svag fyra, vilket ju inte är fy skam.