BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Bang!
Magnus, omkring de 40, lärare, amatörmusiker och kompositör, är skild, men hans f.d. hustru tycker sig fortfarande äga rätt till en liten del av hans liv. Med teckningslärarinnan Rosita har Magnus ett förhållande, men när han efter en skoldans plötsligt tror att hon är med barn, blir han orolig. Ty han har också hunnit bli förälskad – om också bara i en drömbild, en konserterande engelsk gästcellist som en dag spelat med i stadens lilla orkester, där Magnus spelar flöjt.
Originaltitel | Bang! |
Regissör | Jan Troell |
Manus | Jan Troell, Georg Oddner, Sven Christer Swahn |
Genre | Drama, 70-tal |
Skådespelare | Håkan Serner, Yvonne Lombard, Susan Hampshire, Claire Wikholm, Eva von Hanno, Ulf Palme, Agneta Prytz |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 94 |
Filmnummer | 13946 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En ganska trevlig stund bjuder detta lilla filmiska nedslag på. Behagligt tempo, lekfullt berättande och stiligt foto och scenografi.
Intressant svensk 70-talsfilm med en ovanlig berättarteknik med några bra lyriska och drömlika inslag, men det känns som att den kunde ha varit utan den obskyra parallella historiska handlingen där Serner spelar en dubbelroll. Det är dock en bra psykologisk och symbolladdad karaktärsstudie.
En allmän reflektion: Det är omöjligt att inte tycka om Håkan Serner. Han räddar på sätt och vis filmen från att bli bara en serie på en gång övertydliga och osmälta idéer. Directors cut är kortare jämfört med originalet, möjligen är det till filmens fördel. En mer personlig reflektion: en mans rädsla för kvinnor och att bilda familj är ett dött tema om inte något annat bryter in och på allvar utmanar det.
Flummigt värre. Jag måste nog dock ställa mig på Harry Scheins sida om denna film, jag tyckte mest den var tråkig. Men antagligen fyllde den en funktion för Jan Troell att göra, och man ser ju fan så mycket hellre SFI-pengarna gå till sådana här avant gardiska experiment som utmanar filmmediet än Tomas Ledin-musikaler som verkar vara storsatsningen i år, och på så sätt är jag förstås glad att den finns. Trots allt fick ju Troell ur sig den här och kunde sedan gå vidare och göra nya, bättre filmer därefter. Det är jag ju glad för.
Vackra bilder. Foto är ju Troells grej. Bilderna målar ofta upp Hinders drömmar och fantasi.
Magnus Hinder (kemilärare och musiker) är filmens huvudperson, bra och mysigt spelad av Håkan Serner.
Det här var antagligen en mycket angelägen film för Jan Troell, men kanske inte för så många andra.
Handlingen och dramaturgin är inget vidare. Däremot riktigt fint filmad, vilket väger upp en del. En svag trea.
Håkan Serner äger.
men va fan varför kan de inte göra troells filmer tillgängliga för allmänheten. det här vill jag ju se.