BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Bagdad Cafe
Bagdad Café är ett ruckel i utkanten av Mojaveöknen. Hit anländer en främling en dag. Barmen sväller i den gamla dressen, fjädrarna i tyrolerhatten vajar och bakom henne blandar sig märkena av högklackat med hjulspåren från den knirrande resväskan. Hon är Frau Jasmin Münchgstettner från Rosenheim i Tyskland. Hon beslutar sig för att stanna hos de udda motellgästerna men möts av misstro. Främst från ägarinnan, en vildögd och bitter kvinna. Men med en golvmopp, lite musik och en magisk låda lyckas Jasmin skapa under.
| Originaltitel | Out of Rosenheim |
| Regissör | Percy Adlon |
| Manus | Eleonore Adlon, Percy Adlon, Christopher Doherty |
| Genre | Drama, Komedi, 80-tal |
| Skådespelare | Marianne Sägebrecht, CCH Pounder, Jack Palance, Christine Kaufmann, Monica Calhoun, Darron Flagg, George Aguilar, G Smokey Campbell, Hans Stadlbauer, Alan S Craig, Apesanahkwat, Ronald Lee Jarvis, Mark Daneri |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2009 |
| Filmnummer | 5074 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En trasig kaffemaskin, lite cirkusmusik samt ett vidrigt wailande ledmotiv. En konstant gråtande bebis, en huvudrollsinnehaverska som går runt 2/3 av filmen och skriker åt alla andra, en slemmig Jack Palance och en mystisk tyska som jag får känslan lika gärna skulle kunna dyka upp en morgon med en Kpist för att "liva upp" caféet. Man börjar undra hur det står till uppe i huvudet hos regissören, samtidigt som det ändå är något som drar en till att se hela filmen och ändå känna att det var väldigt värt besväret.
Minns att jag inte tyckte om den som barn, men herregud jag var ju en fjortis utan erfarenhet. Därför beslöt jag mig för att se om den. Nu kan jag säga att mitt tonårsjag hade helt rätt, fast av andra skäl. Den är ju ruskigt överskattad. I princip alla skådespelare överspelar och skriker. Handlingen är duktigt naiv och påminner mer om nåt som passat till en TV-julkalender. Ett café går dåligt. En ny person kommer in med friskt blod och i slutet så är allt en succé. Sång och dans! Det är faktiskt i slutscenen som filmen erkänner för tittaren att detta aldrig var meningen att vara trovärdigt utan bara ett teaterspel vilket för mig är raka motsatsen till vad en film bör sikta på att vara. Filmer som bara är filmad teater är de sämsta. Det är så många karikatyrer av människor med här på ett orimligt sätt. Varför går kvinnan i traditionell tjock ylledress i öknen? Vad är det för sätt som makar porträtteras i filmen? Ompa-ompa musik, lederhosen, cigarr. Varför beter de sig som nollor och vart tar de vägen? Tonårsdotterns entréer och eskapader går okommenterade förbi trots att de borde oroa en mor. Det enda bra med filmen är fotot. Det är fint och visst finns det några varma scener om man lyckas glömma av den farsartade kulissen till handlingen.
Liknar inte mycket annat, och kan onekligen ses som en buskis. Speciellt tål den dåligt att ses om, men kan ge en fantastisk känsla första gången man ser den.
Ännu en fin film från 80-talet. Finns några sådana från den här tids perioden.
Lite väl mycket skrik i början, och ett slut som var lite för tillrättalagt, annars en trivsam film. Fint ledmotiv.
Ledmotivets passionerade uttryck stämmer inte alls med denna buskis.
Den var ju lite... udda. Men på ett bra sätt. Kan dock till viss del hålla med Debbie.
Helt underbar film!
7 /10
Det där var ju precis så fint som det lät
