BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Badjävlar
Semestertider på landsbygden. Invaderande sommargäster drabbar samman med ortsbefolkningen, allt utan hämningar. Det tidigare så radikala socialdemokratiska kommunfullmäktigeledamoten har helt tappat sina visioner och accepterar helt att området omvandlas till en turistort för de rika. Trubadurerna Bengt Sändh och Finn Zetterholm kommenterar händelseförloppet med små käcka sånger. Filmen väckte stora rabalder när den hade premiär och uttrycket badjävlar blev ett begrepp med Ernst Günther med avskräckande exempel.

Originaltitel | Badjävlar |
Regissör | Christian Lund |
Manus | Lars Molin |
Genre | Komedi, 70-tal |
Skådespelare | Tommy Johnson, Ernst Günther, Åke Fridell, Anders Nyström, Britt Örnehed, Oscar Ljung, Brita Billsten, Sven Holmberg, Kim Anderzon, Gösta Bredefeldt, Manne Grünberger, Gun Jönsson, Inga Ålenius |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 1341 |
Filmnummer | 4930 |
Recensioner
Handlingen är inte helt lätt att konkretisera men i grunden finns den dåvarande problematiken och diskussionen kring huruvida semestergäster ska få ta del av den lilla kommunens offentliga sektor... Läs mer »
Kommentarer
En rejäl besvikelse. Jag hade utlovats en komisk samhällskritisk skrattfest i Dario Fo-anda, men det här var bara segt. En stabil tvåa än så länge, kan höjas till en trea om jag ser om den och är lite snällare. Bengt Sändh höjer i alla fall filmen något.
Det är låg teknisk kvalitet på det här. 70-tals filmer kan ju ofta vara luddiga och oskarpa men här är det riktigt evident. Att det är en ren TV produktion (SVT) är väl orsaken till detta. Det tråkiga kameraarbetet kan nog även det skyllas på TV anpassning.
När det kommer till Lars Molins manus är det bättre och en stor del av den svenska skådespelareliten har man samlat. Allt är mycket tidstypiskt (tidigt 70-tal och ”me too” ett halvt sekel bort) även storyns politiska färg är tydlig och tidstypisk. Det politiska budskapet förstärks också av trubadurerna Bengt Sändh och Finn Zetterholms trudelutter.
För regin stod Christian Lund. Både han och Molin var lite över 25 år vid filmskapandet och gissningsvis passade de mer in i polisbåtens hippiegäng än på fyllefesten i den fina salongen.
Temat för filmen är lika aktuellt som då och jag gillar det politiska anslaget. Däremot är filmen så makalöst fult filmad och konstigt klippt att jag ser färdigt den på ren viljestyrka.
Nja, inget märkvärdigt..
Mycket bra film som tyvärr tappar chansen till femman på grund av att den är så tydligt politisk. Jag har i stort sett överseende med det, med tanke på att filmen är från 70-talet, men jag tycker att det blir lite väl mycket "om du är rik så är du elak".
Älskar allt som har med Lars Molin att göra. De´t var länge sen jag såg den och minns bara att jag gillade den skarpt, får se vad som händer efter nästa titt.
Intressant historiskt porträtt!
Fyran får stå kvar. Andra titten och under filmen så säger till min sambo "Ja, den här gången får den en femma" men efter ett tag storknar jag av att den är så plakatvänster men ger den en fyra ändå för att den är så sabla klockren på alla sätt och vis om det inte vore för det där super-uttalade...
Ganska kul
helt underbar tidsdokumentation, ger en rejäl nostalgikick, så levdes livet då, det fanns ett jävlaranamma som senare dog jämnades ut och försvann när nittiotalets egoera tog över. Ernst Gûnter, en fantastisk skådespelare som kunde konsten att underhålla, känns också som han gör en hel del improvisationer. Bengt Sänd och Finn Zetterholm påminner ytterligare om tidsandan, Olof Palme... Såg filmen då och älskade den men är övertygad om att jag får ut så mycket annat och mer av filmen idag, känns nära men ändå så långt bort - ljuva sjuttiotal.