BETYG
3
av 5
3
av 5
Asako I & II
Den tillbakadragna tonårstjejen Asako blir förälskad i Baku. Efter ett kort och intensivt förhållande försvinner han utan spår, bara för att komma tillbaka utan förvarning två år senare.
| Originaltitel | Netemo sametemo |
| Alternativ titel | Sleeping or Waking |
| Regissör | Ryûsuke Hamaguchi |
| Manus | Ryûsuke Hamaguchi, Sachiko Tanaka |
| Genre | Drama, Romantik, 2010-tal |
| Skådespelare | Masahiro Higashide, Erika Karata, Sairi Itô, Kôji Nakamoto, Kôji Seto, Misako Tanaka, Daichi Watanabe, Rio Yamashita |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 46 |
| Filmnummer | 132406 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Fint foto och Masahiro Higashide briljerar i två roller med helt olika personligheter. Erika Karata är bra och söt och härligt naiv som Osaka-tjej. I slutändan är det nästan lite svårt att sympatisera med henne med tanke på de märkliga val hon gör. Härligt långt intro i Ryusuke Hamaguchis vanliga stil.
Filmen hade tjänat på att skruvats upp ett eller två varv för att bli aningen mer psykotisk eftersom den känslan låg och vilade i bakgrunden hela tiden. Filmens scener är lite för milda upprepande för att nå upp till toppbetyg men fortfarande mer än godkänd.
Oerhört smart skriven dialog och imponerande skådespel. Häftigt bildspråk med säregen klippning. En överraskande bra film. Se den. Klar fyra.
Ryûsuke Hamaguchis Asako I & II (originaltitel Netemo sametemo) från 2018 är ett inte oävet relationsdrama; även om storyn är lite osannolik. Snygg scenografi och snygga bildkompositioner. Bäst bland skådespelarna är Masahiro Higashide i dubbelrollen som Baku och Ryôhei. Betyg 3.
Helt okey.
Fram till drygt halva filmen sitter jag och känner tillförsikt, att något byggs upp och att det här kan bli bra, men det hela rinner tyvärr ut i sanden. Kvar sitter jag efteråt och tänker ”Jaha, här blev jag snuvad på en fin filmupplevelse”. För mig personligen fanns det ett par extra roliga tillfällen då jag kände igen mig från Tokyomiljöer som jag själv besökt. Betyget hamnar till slut på en stark 2;a, 2+
Jag gillar filmspråket, stylingen och tempot. Det känns som att det är en eller flera perfektionister bakom det som vet precis vad de vill få fram. Det blir nästan lite för perfekt och sterilt. Även om enskilda scener och historien sticker ut en aning är det ofta osympatiskt och motbjudande. Jag får heller inget riktigt grepp om personerna, även om det kanske är meningen.
En film som skiftade i stil, ibland stökig, för att sedan bli dunkel och då lite svår att få grepp om, för att sedan helt plötsligt klarna. Den gick inte alltid i den riktningen som jag ville, som var bra för då blev det mer dynamik. Katten tillför ju det lilla extra, så jag var lite orolig där ett tag.
Tycker titelkaraktären finns i allra högsta grad, undflyende men samtidigt oerhört närvarande. Tecknad med varsam hand snarare än tunt skisserad. Eller spelad med små medel då, av Erika Karata. För mig är det japanska filmspråket fulländat, endast det ryska jämbördigt.
Går åt alla håll, man vet inte vad man ska vänta, så ibland blir det lite av ett antiklimax för att i nästa sekund när man inte är beredd svänga runt helt. Man håller ju inte med om allt. Man gillar ju inte allt. Men nog hänger man mer på det. Fotot är fantastiskt, nästan allting som är vackert med Japan och Japansk film finns här inklusive det asiatiska regnet.
