BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Antonionis Kina
Antonioni fick i uppdrag av de kinesiska makthavarna att göra en dokumentär om landet Kina och dess folk. Detta för att de sett Zabriskie Point och ansåg Antonioni vara den mest marxistiske filmskaparen i Europa. När kineserna såg resultatet så drog de sig ur projektet, då de inte ansåg filmen spegla landet och folket korrekt. Filmen visar bland annat bilder från Peking, Henan-provinsen, Suzhou, Nanjing och Shanghai, med sparsamt kommenterande. Originalversionen, som är 208 minuter lång och uppdelad i tre delar, gick aldrig upp på bio. Bioversionen är endast 134 minuter.

Originaltitel | Chung Kuo - Cina |
Alternativ titel | La Chine, La Cina, Zhongguo |
Regissör | Michelangelo Antonioni |
Manus | Michelangelo Antonioni, Andréa Barbato |
Genre | Dokumentär, Mini-serie, 70-tal |
Skådespelare | Michelangelo Antonioni (röst) |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 39 |
Filmnummer | 47260 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
spännande tidsdokument men ganska ordinär som film. finns ju geniala inslag, som att alla barn har ett hål i rumpan på byxan, men det är ju inte antonionis förtjänst.
Det är 1972, höjden av kulturrevolutionen. Det politiska rävspelet bakom Mao är i full blom. Mao tacklar av och kör i gamla uppkörda spår. Hans fru bildar de fyras gäng och håller Maos gamla ideal högt. Fast under ytan blåste tidens vindar lite lätt mot öppenhet. Nixon besökte Kina 1972 och många inom kommunistpartiet hade redan insett att något måste göras för att Kina ska kunna utvecklas. Maos reformvänlige premiärminister Zhou Enlai bjöd in Antonio till att göra filmen, men Maos fru, gillade inte alls att bli motarbetad, så hon manipulerade medierna så att de skrev negativt om filmen. Den visades i Kina först 30 år senare. Filmen är inget mästerverk rent berättartekniskt, utan den utgör mer en viktig tidsstämpel för hur det såg ut i Kina under kulturrevolutionen. Kinesisk medieproduktion syftar ju som bekant till att frisera historien. Här kommer vi närmare hur det verkligen var, vilket gör filmen till ett viktigt tidsdokument. Vi ser idag Kinas utveckling till något ingen riktigt vet vad, men här får vi en film som berättar från vad utvecklingen startade.
Antonionis Mondo? Fin inblick i 70-talets Kina som nu äntligen finns på DVD. Scenen med kejsarsnittet är riktigt stark.
Intressant. Egentligen ar jag glad for att han bara filmade manniskor i olika vardagliga goromal och lamnade den politiska diskursen utanfor. Peking ser ju ganska annorlunda ut idag...